Aftonbladet – 24 november 1865, sida 2

Doktor Rogerson bugade sig och såg hel upprörd ut, men han svarade icke. Bea trice tog ljuset och visade honom in i mo drens rum. Hvad har du och doktor Rogerson tala om?? frågade mrs Gervoise ifrigt. Hon satte sig upp och vände sina feberglödande ögon från den ene till den andre Jag mår inte riktigt bra, min älskling, svarade Beatrice och försökte att se glad ut, och jag bad doktor Rogerson att komma in till mig först. Hur mår du? Hur känner du dig?4 Mycket besynnerlig — mycket illamående! Jag skulle önska att mi tilläte mig att säga er allt hvad jag känner, doktor Rogerson. SJa visst, min bästa fru Gervoise. Han satte sig ned och lyssnade till henne och log och skakade på hufvudet, och sedan han hört henne svarade han lugnt: Ni behöfver hvila, både kroppsoch själshvila — det är det vigtigaste. Det var till henne han talade, men hans ögon hvilade härunder på Beatrice, och hon förstod hans mening. Hennes mor fick icke oroas, och Beatrice kände ej heller någon fallenhet för att meddela henne den mörka misstanke, som skickat henne fastande från hennes eget bord. Då doktor Rogerson gått — och han aflägsnade sig snart, med löfte att komma igen nästa morgon — tvang sig Beatrice, att, ehuru matt, trött och feberspänd, stanna qvar hos mrs Gervoise och att dessutom vara glad och munter, ända till den sjuka damen somnade. Hennes dotter aflägsnade sig nu med sekta steg, stängde-in sig i sitt rum och åt upp nigra få tkorpor, som hade blif. vit der qvarglömda sedan morgonen. Hu rudana hennes misstankar än voro, kunde