BEATRICE. Boman I tvenne delar. AF Julia Kavanagh. 4Hvad är meningen med detta?X frågade hon. SHvarför har ni kommit hit utan min vetskap? Jag kom alldeles nyss, svarade Antony. Ack, Antony, Antony, hvad har jag väl gjort er?Xt frågade Beatrice, icke utan en viss rörelse. Hvarför skall jag alltid träffa er främst i mina fienders led? Hvarför har ni ännu en gång kommit hit för att handla emot mig? Bah, dumheter! sade Antony otåligt. tHvad kan förmå er att tro något sådant? Jag kom för att besöka min far. Men hvarför då göra det i hemlighet? Hvarför inte göra det öppet? Ni kan inte svara — det är också det bästa; jag vet mycket — alltför mycket — och om jag kom hit upp, så var det för att säga er: låt oss föra öppet krig, ty Beatrice kan hvarken bedragas eller tagas med öfverraskning.4 Antony gaf henne en tveksam blick. tJag förstår inte hvarför ni telar så, sade han slutligen, Ni her varit min fiende, ni har hjelpt min bustru att ry: ma ifrån mig och allt det der, och jag har aldrig förorättat er. 4Ja, derför att ni inte kunde det, Antony, lika litet som ni kan göra det nu. Rättvisan är stark, och jag är egarinna af Carnoosie. Ja, hvem har väl sagt annat? sade han i butter ton, vände bort hufvudet, satte sig ) Se A. B. n:r 183—197, 199, 201—207, 209, 211—216, 218—222, 224—227. 229-233 235 —237, 230 945 MAT-AKI KA 257 WE 260, 262— 254, 267, 268, 271 och 272.