Aftonbladet – 23 november 1865, sida 1

ansigte skrämde mig nyss då du kom in — tvista inte med dem, om du kan undvika det.? Min älskling?, sade Beatrice och fattade hennes hand; hvad har jag sagt eller gjort för att förtjena detta? Vet du inte att jag vill uthärda allting för din skull??? Beatrice, jag är en feg stackare, men jag skulle inte vilja dö ifrån dig — se så, gråt inte, kära barn, jag ska inte säga något mera — se så, nu ringer middagsklockan; gå ned till dem, annars tro de att vi ha någon komplott för oss emot dem.? Beatrices panna rynkades. Skulle möjligen hennes mor omedvetet sända henne ned sitt öde till mötes? Hon betraktade den stackars damen, som såg mycket sjuk ut, och tänkte för sig sjelf: ?Jag undrar hvem af oss skall öfverlefva den andra? Ack, min älskling, om du visste hvilken den fara var, som du anade? Hon gick likväl dit ned. De väntade på henne. Det förekom henne som om Antonys ögon ej kunde möta hennes. Mr Ger voise ver deremot sjelfva artigheten. ?Det vore likt honom att smeka och mörda, tänkte Beatrice. Mr Panel var en mästare uti att en Sole Normand, och mr Gervoise synnerligt om denna rätt. Denna den på bordet. Beatrice frapperades af blick Antony gaf den, då betjenten satte den framför henne. — Ar det den här rätten? Vet han det?? tänkte Beatrice. Med en plötslig rörelse lade hon litet af dess innehåll på Antonys tallrik, hvilken denne genast, utan att yttra ett ord, räckte åt betjenten. Beatriee betraktade honom oafvändt. Han försökte att skratta och sade: Sådana der tillkrånglade rätter äro inte i min smak.? ?Men ätminstone är det en af edra favoriträtter, mr Gervoise?, anmärkte Beatrice och lade för deraf på hans tallrik. ?Vil ni inte sjelf smaka derpå?? frågade ban. Bexårice log. (Forts. följer.)