Aftonbladet – 23 november 1865, sida 1

Jag sade ingenting, svarade han helt oblygt. Ni gjorde det — ni sade: Akta er!? och jag frågar hvad ni menar med dessa ord. Hvad skulle jag behöfva frukta ? hvad skulle jag behöfva akta mig för, här i mitt eget hus?? ?Mi misstar er, jag sade ingenting. Hvad skulle jag väl mena med sådana ord? Som ni sjelf säger, hvad skulle ni behöfva akta er för här, i ert eget hus?? Beatrice släppte hans arm med en suck. ?Det var sista gången som jag vädjade till er?, sade hon; det finnes hvarken blygsel eller medlidande hos er, Gå er väg, såsom jag hädanefter skall gå min. Jag ville hellre dö tiofallt än vända mig till er hjelp.? Antony svarade icke. Han hängde hufvudet och gick sin väg med en skamsen och nedslagen min; och Beatrice, som äter kände sig stark och modig, gick upp till sin mor. Doktor Rogerson var hos mrs Gervoise. Hur finner ni mamma i afton, doktor?? frågade Beatrice. Doktor Rogerson såg helt allvarlig ut, Jag finner henne nervretlig och feberspänd. Hon mår inte bra, miss Gordon. Beatrice gaf honom en förskräckt blick. Var hennes mor i fara? Doktor Rogersons min tycktes antyda det. Kom hit i afton?, sade hon ifrigt. ?Jag anserdet inte absolut nödvändigt, men om ni vill det, så. ?Ja, jag vill det?, inföll hon med samma ifver. Hon önskade att tala med honom allena, men vågade icke följa honom ut, ty mrs Gervoise följde henne med ögonen. Mitt söta barn?, sade mrs Gervoise, då han var gången, du skall snart bli fri, och alla dina bekymmer skola få ett slut; jag känner att min sista stynd nalkas — jag vet det — var snäll och tålig en liten tid till: det är snart förbi. ?Min älskling, vill du hafva mitt hjerta?? Nej, men uthärda en liten tid till. Dit