Aftonbladet – 23 november 1865, sida 1

finna att jag kan hålla er stången, och ni ska få Carnoosie lika litet som ni fick mig.4 Hon nickade åt honom och försvann. Och pu, hvad är det de ämna göra?t tänkte Beatrice i det hon stannade i trappan. SDet är — det måste vara mitt hö de vilja åt — ack, min stackars älskling — måste jag då drifva dem ut härifrån och afstå från dig, för att rädda mig sjelt ?6 Frukostklockan ringde just som hon kom till denna slutsats. Hon ryckte till vid dess ljud. Ämnade de göra det i dag? — det var icke troligt; — denna morgon — det var nästan omöjligt. Nej, hon kunde ännu vara trygg. Temligen lugn trädde hon in i matsalen. Mrs Gervoise mådde för illa för att kunna komma ned. Mr Gervoise deremot var närvarande och förtärde sitt mål med vanlig helsa och matlust. Antony var emellettid icke synlig. Beatrice frågade genast hvarför han icke var der. Utan att visa den ringaste öfverraskning ringde mr Gervoise på klockan och frågade efter sin son, som snart infann sig och tog plats under butter tystnad. Han såg blek och förvirrad ut. : tKanske att det är meningen att det ska ske denna morgonX, tänkte Beatrice, och att han helst ville vara frånvarande: nå ja, det torde verkligen vara behagligare att inte se det. i Måltiden började. Mr Gervoise hade på sista tiden aldrig lagt för åt Beatrice. Han gjorde det nu för första gången; hon tackade, men ehuru hon petade uti maten med gaffeln, emakade hon icke derpä förr än hon såg honom sjelf äta deraf. Nu åt hon, men tänkte derunder för sig sjelf: Han vill vänja mig vid att han lägger för, så att jag inte skall finna det besynuerligt, då rätta ögonblicket är inne. Jag undrar just om han har fått giftet !Mr Gervoise gick aldrig bort. Det kunde icke nekas, att han hysie en synnerlig förkärlek för Carroosie. Dess område var alldeles tillräckligt för hans lycka, sådan den