Aftonbladet – 22 november 1865, sida 2

de succession, som var så på modet unde; det sjuttonde århundradet.? Beatrice såg hastigt tillbaka till det före gående bladet och fann att det saknades det hade blifvit bortrifvet, men antingen de skett nyligen eller innan hon blef egarinns af Carnoosie, det kunde hon icke säga Boken var en bland dem som hon aldrig förr hade öppnat. Hon såg på de andr: och tittade efter ordet gift, men fann in genting som kunde bestyrka hennes miss tanke. Men hvarför neka det? — detta hemlig hetsfullt försvunna blad kom blodetaatt stelns i Beatrices ådror. Ja, detta vore den säkra. ste vögen till Carnoosie. Några droppa af detta namnlösa gift skulle förvandla den helsosammaste föda till ett dödande gift och göra ett slut fö Beatrice Gordon med hen: nes sorger och bekymmer. Det var förgäfves som hon sökte kufva denna fega fruktan. Den öfverväldigade både mod och förstånd och gjorde henne alldeles blind. I ett ögonblick framställde sig för hennes tankar alla de historier hon hade hört rörande giftblandare och deras illbragder och klla de kriminal-undersökningar, som tidningarne uppduka. Och de voro väli stånd lertill. Antony var obarmhertigt grym, mr Gervoise var försigtig, men kände hvarsen fruktan eller barmbertighet. Visa ho0m ett sätt att undgå lagen, och det fanns ntet dåd som han ej kunde begå. Och letta gift lemnade intet spår. ?Jag blir galen, om jag fortfar att tänka å det bortrifna bladet?, tänkte Beatrice. Och likväl hvilken lätt och jemn väg är cke detta till Oarnoosie!? Hon skref intet vidare, utan lutade sig illbaka i sin stol, tänkte och drömde. Hon ände sig lycklig df att veta aft ban skulle onima till hende. Det betydde föga Huru