Aftonbladet – 21 november 1865, sida 1

?Ja, det är bäst att jag går; men följ med mig, Beatrice, jag ar för rädd.? Jag ska följa dig och stanna hos dig till dess du somnat.? spesse Eter nu upp och gingo till mrs Gervoises rum. Der var allt tyst och stilla. Mrs Gervoise gick åter i säng, och Beatrice blef sittande hos henne, som hon hade lofvat, till dess hon, utmattad af det länga vakandet, hade fallit i sömn. Derpå smög sij Beatrire sakta ut och gick tillbaka till sit eget rum. Gryningen var icke lång och det skulle snart bli dager; tjenarne skulle komma och städa i biblioteket och rubba de tecken till mr Gervoises närvaro, som han hade qvars lemnat derstädes, Hvarföre icke genast gå dit och se efter? Var hon icke herrskarinna i huset! Hvem och hvad behöfde hon frukta? Hon tog ett ljus och gick ned. Hvarken mr Gervoise eller hans son var i biblioteket; men Beatrice nästan inbillade sig att ljudet f dörren, som hon öppnade, eller af hennes steg i trappan, måste ha stört dem, ty tordet var ännu betäckt med de böcker som mrs Gervoise hade omnämt. Beatrices ögon Xixtrade af förtrytelse. Var I då intet rum ihennes hus fritt från denne mans förhatliga intrång? — ?Jag måste hitta på något medel stt drifva honom från Carnoosie?, tänkte hon; jag måste bli fri, jag måste lefva, elbr döden skulle vara ljufv.re län det lif jag m för.? — Hon kastade sig ned i en stol bedvid bordet. Mr Gervoise tyckte icke om lätt litteratur, och han hade sett i åtskilligaaf Beatrices konversationstexika och encelopedier. Bokstafven G. hade emellertid nsam haft någon dragningskraft för honom ty ingen af de andra de a larne hade bliivt rörd. MA (Forts, följer).