Aftonbladet – 21 november 1865, sida 1

på Gilberts far och bror, som förbundit sig mot dig. Beatrice, Beatrce, du skall tro mig dä det är för sent!? Beatrice hade sin pm ankar, Jionstillels icke Tillstå dem, men friade hvad mis( Gervoise ville att hon skult göra. 1 Hvad du gjorde då du sökte befria lilla 1 a j 4 a Rosy ur deras vät. Vor jå din vakt, var på en gång modig och velsam. Du hor på sista tiden likasom varit firsänkt i en dvala, och om de inte hade sett dig så likgil tig, skulle de inte ha vigat hvad de nu våga. Beatrice, kom ihåg lin mors varning. och handla derefter.? Hon hade åter satt sig wp, och Beatrice kände sig frapperad af sin mors sällsamma allvar. Det var ikasom tt uppvaknande af en afliden, att höra dema stackars sjuka qvinne, hvars tankar hittills endast ade vändt sig kring hennes egaa krämpor och obehag, ou tala på detta allvarliga och högtidliga sätt om sin dotters fara. En rysning af förskräckelse genomfor Beatrices hjerta. Den öppna faran skulle hon mött med trots, men den dolda och bemlighetsfulla väckte hennes oro. Hvad ämnade väl dessa grymma och nedriga menniskor göra heune? Hennes tenkar flögo till Gilbert, och för ett ögonblick kände hon sig helt svag. Men nej, han var uten tvifvel i säÅkerhet. ?Hvad ämnar du göra?? frågade hennes mor. ?Jag skall vara vaksam, min älskling?, svarade Beatrice med ett strålande leende, ty då hon sade detta, tänkte hon: Jag skall skrifva till Gilbert, och derpå tillade hon högt: ?Men vore det inte nu bäst at ål du lemnade mig? Men skulle kunna saknat rdig i ditt rum: i