Aftonbladet – 21 november 1865, sida 1

, 5 ting mot dig, Beatrice. Jag vet att jag, varit sjelfvisk, kall och slö, men du sväfvade då inte i någon fara. Nu deremot gör du det, och moders-instinkten har vaknat inom mig. Jag säger dig ait dessa båda; män äro sysselsatta med att stämpla mot dig, och så svag jag är, säger jag dig, Beatrice, att jag vill kämpa mot dem bäda. Hon satte sig upp i sängen och hopknäppte händerna. En djup hektisk rodnad bade spridt sig öfver hennes bleka kinder, hennes ögon brunno af en ovanlig eld, och Beatrice kände huru hela hennes kropp skälfde. ?Min älskling?, sade hon ömt, det är din varma ömhet för mig som kommer dig att se faror. Jag vill visserligen inte neka det — mitt lif är inte lyckligt — inte ett sådant som Beatrices Gordons borde vara; men, min älskling, fara och Beatrice Gordon få inte nämnas i samma andetag. År jag inte Carnoosies egarinna, skyddad genom samhällaställning, rikedom och denna lag, som skyddar alla — framiör allt skyddar den rike, som kan begegna sig af alla dess hjelpmedel? Jag säger det ännu en gäng — hvem skulle väl våga göra mig skada? Det är redan något, att sålunda kunna känna sig fri från fruktan. Andra qvinnor beskyddas af kärlek och hem — jag står ensam, men likväl icke utan försvar, ty jag har penningar, ett kallt surrogat för kärlek; men bry dig inte om det, min älskSS lling, jag beklagar mig inte öfver något. Inte hvorje qvinna som vågar sig ut på detta farliga baf är säker; det är bäst som I sker,? Mrs Gervoise sjönk tillbaka på kudden och I vred händerna. Du tänker på Gäilbert?, sade hon; på Gilbert; som ötvergifvit dig, och jag fnker