Aftonbladet – 21 november 1865, sida 1

sade Beatrice lugnande, kanske att du bora drömde det. Nej, jag hörde dem, Beatrice, och jag såg honom då han trädde in i mitt rum — skenet från lampan föll rakt på bans ansigte; och jag såg honom.4 Ja, men det andra har du kanske drömt.4 Nej, visst inte. Jag kunde inte sofva sedan han hade lemnat mig. Huset var tyst och stilla. Jag steg upp, klädde mig till hälften och gick in i rummet, der jag hede hört dem. De voro inte der, men ett doft sor! af röster hördes från biblioteket der nere. Jag smög mig derför sakta ned, öppnade dörren till den gamla matsalen och gick ut på terrassen. — Ack, min älskling, bur kunde du göra det? aDet är inte kallt, Beatrice, och för öfrigt ville jag öfvertyga mig. Jag smög mig till biblioteksfönstret, der ett ljus brann, och jag såg dem derinne. Bordet var betäckt med böcker, i hvilka de förmodligen hade läst, och de sutto nu vid hvarandras sida och talade hviskande vid hvarandra. Plöts ligt reste Gervoise sig upp; jag blef rädd, sprarg tillbaka tili mit rum och kröp tillbaka i sängen. Jag väntade att han skulle komma och gräla på mig för att jag spioRör på honom, men han gjorde det inte, Joch så 103 3 mod till mig och kom hit. I Min älskhog! utv.-. Beatrice, helt föril vånad, du är verkligen mycke: tat ä .loch du måste ha drömt det. Hvad DR väl förmå dem att gå ned i biblioteket och läsa i mina böcker? De skulle inte finna någonting der, och det visste de ganska väl.s tJa, men jag säger dig att jag såg dem, och jag har ännu framför mig bådas ansigten. Det var någonting uti dem som jag inte kan glömma — mycket säkert någon