Aftonbladet – 21 november 1865, sida 1

gen grand seigneur under Ludvig XIV:s tid kunde ha sett mera förnäm ut än mr Gervoise, eller hans sätt kunnst vara mera artigt och stätligt än hans denna morgon, då han stod der värdig, men aktningsfull, medan hans styfdotter gick honom förbi och in i huset. Hon skyndade upp till modrena rum och fann den stackars damen i den största ångest. Då mrs Gervoise fick höra hvsd som händt, såg hon på Beatrice och sade i förskräckt ton: aAntonys för ekall aldrig förlåta dig deti2, Beatrice — nej, eldrig. sKanske intes, svarade hennes dotter, och vor jag bry mig om det?s I Nägra åogar derefter anlände ett gladt och förboppningsfullt bref från Rosy. HenInca man bade slutit sig till dem — och allt var godt och väl igen. FemtospE KAPITLET. Beatrice guns hoc I Ro-ys b i från sorfPäRRa denna not. I henne icke någon lätinad. Hon kände Bie hennes likgiltiga löje sade: Hvad behöftrött och uttnuttad, och lifvet henne anu en gång en börda och en möda. Medotandet om att hon hade något att göra hude för en tid väckt henne ur hennes slöbet; no, få detta var gjordt, visste hon, att hon åter måste sjunka tillbaka i sitt förra yatiska tillstånd. Det var redan långt lidet på natten, då TI hennes ögon sndiligen slötos, och hon bade i sofvit linge, då hon plötsligt vaknade alt ett lussken föll på hennes ansigte. I Hon for wp och såg sin mor i hennes hvita sd I uattdrögt stå vid siden cf sängen med ett an I växling handen. i) sval är det; min älskling? frågade Bea nn I ite — 7