Aftonbladet – 20 november 1865, sida 2

— Skånska adeln och representationsfrågan. Man läser i Göteborgs Handelstidning: Öresundsposten framställer frågan: Ar det Skånes adel, som skall tillintetgöra representationsreformen ?? — och besvarar den med några mycket allvarsamma betraktelser. Tidningen omtalar dock icke att en och annan utmärkt man af skånska adeln, bland hvilka må nämnas den gamle vördnadsvärde excellensen Wachtmeister, äro vänner af det hvilande representationsförslaget, utan upptager såsom motsändare till detsamma de framstående personerna i provinsen, grefve Arvid Posse och hr Rud. Tornerhjelm. — Såvidt man kan döma af innesstämningen under den förflutna sommaren, hvilken dock kan nu vara ganska förändrad, äro verkligen de ledande adlige männen i Skåne i all mänhet motståndare till det nya förslaget, äfven då de, vid dess utgifvande, understödde detsamma, såsom fallet lärer varit med grefve Posse. Anledningen till denna förändring känna vi ej, enär den praktiska erfarenhet, som sedermera vunnits, talar högt till förslagets förmån. Vi ana dock att här gömmer sig en äregirighet, som tror sig vinna på förslagets förkastande, men hvari man torde på ett förargligt sätt misstaga sig. Grefve A. Posse har vunnit mycket erkännande för dels sin praktiska duglighet i gemen, dels sina liberala åsigter i fråga om handelsfriheten. Det behöfs icke mer förrän en man i hans ställning tror sig kallad till de högsta uppdrag. En förmåga, som hos oss vanlige dödlige betraktas såsom rätt måttlig och aktningsvärd, blir i dessa regioner et: ljus af första ordningen, och sådana ljus måste man taga vara uppå, ty de äro sällsynta. Det skulle ej förundra oss om det en gång uppdagades att den skånska jordadeln haft för plan att, med förkastande af det hvilande representationsförslaget och omstörtande af den nuvarande rådkammaren, söka sätta sina koryfeer på de lediga taburetterna. Till betordrande af denna plan kunna tvenne goda medel användas, dels att öppet ogilla förslaget, dels att antaga det med så stora betänkligheter?, att dessa gifva ytterligare vapen åt de uppenbara motståndarne. Har planen lyckats, så kan man väl sammanjemka sig på taburetterna. Men om nu K. Moj:t icke beviljar de närvarande rådgifvarne afsked, förrän saken är lyckligt genomdrifven? Denna eventualitet är ett streck i räkningen för de öppne motståndarne ; de mera diplomatiska kunna räkna sig till beröm att de ju ändock talat för förslaget.