Aftonbladet – 18 november 1865, sida 2

— En prests åsigt om skarpskytterörelsen. Vid den under färden till Engelbrektsfesten insjuknade och kort efter framkomsten till Örebro aflidne Stockholmsskarpskytten A. Jacobsons jordfästning höll härvarande mosa:ska församlings rabbin, d:r L. Lewysoh-, ett sedermera af trycket utgifvet minnestal, hvarur vi meddela följande utdrag: Den aflidne må här på allvarets vigda rum, här, der lif och död äro hvarandra så nära, med loferd omnämnas derföre, att han med sann hänföre!se tillhörde denna före: ning (Stockholms skarpskytteförening). hvars mäl är att i farans stund offra allt, för att värna de högsta, de heligaste intressen: ett älskadt fäderneslands trygghet och ära. Oförvansklig är deras förtjenst, hvilka framkallat denna fosterländska id. men icke mindre är deras, hvilka genom frivillig och uppoffrande verksamhet bragt denna id till rörelse, till lif, till verklighet.? Den anda, som talar ur dessa ord, kunde lända till föresyn för mången statskyrkans prest; här torde ock vara något att besinna för dem, som efter den kyrkliga trosbekännelsen vilja mäta graden af fosterlandskärlek och bestämma måttet af medborgerliga rättigheter.