oberoende af hvarann. Deremot äro flera bland dem utförda med förkärlek och ett ondt lynne, som tar åskådaren med sig. De talrika iuströdda kupletterna, ehuru stundom något utdragna på bredden, vittna nu som oftats hos denne författare, om en ej vanlig talang. stundom om verklig humor. Ätven flera af figurerna äro tecknade med friskhet och lif, framförallt den onekligt gladlynte skomakaregesällen Lundström, i hvilken rolls återgitvande författaren sjelf högst väsentligt bidrager att hålla munterheten vid makt, om än, strängt teget, hans framställning skulle kunna anses väl starkt färglagd. Äfven hr Bergström som skräddaren Pettersson tillvinner sig odeladt bifall. I öfrigt går stycket med det jemna samspel och den vårdade uppsättning, man alltid brukar finna på denna scen; den fåiska afdelningen är högst elegant, några bland dekorationerna nya och väl målade, sluttablän väl arrangerad — med ett ord stycket lofvar att blifva kassapjes och förtjenar det lika väl som åtskilliga till sin moraliska halt långt underlägsnare.