Aftonbladet – 17 november 1865, sida 1

d Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kjöbenhavn den 9 November. Den 15 dennes blir det två år sedan Kristian IX besteg Danmarks tron. Han har under denna tid haft ej mindre än fyra ministeårer, således två pr år. Det går med . hofvet som med vissa herrskaper, som byta om tjenstfolk halfårsvis, emedan de aldrig kunna få tjenare dugliga och beskedliga nog, äfven om de hvarje gång äro i tillI liälle att välja dem ?efter sitt eget hjerta. Med Monrad föll den sista ministern från gatan?, och då var fröjd i konungens gård, att de plebejiska statsmännen aflägsnats för alltid, så att de ej vidare skulle förpesta hoflutten. Hjerte?-ministeren Bluhme fattade rodret i det ögonblick, då Danmark låg blödande af djupa sår, och likväl jublades vid hofvet emedan man blifvit gature:gementet qvitt. En ny tera, reaktionens tera, skulle uppgå öfver Danmark. Men nu, föga mer än ett år sednare, är Bluhme med hela Jsin minister aflägsnad — aflägsnad om ej i onäd, så dock i sjelfva verket derför, att han ej längre egde konungens fulla förtroende, och H. M:t har åter valt sig en mini-ster ?efter sitt eget hjerta?. Han utsåg sin vän grefve Frijs, hvilkens mest framstående .Jegenskap är, att han eger de största jorda, gods i Danmark, till det värfvet att bilda den nya ministåören. Redan länge har man arbetat på att åstadkomma en sådan ministör. ?De stora bönderna? — såsom det nu är på modet att benämna godsegarne — ha hällit kalaser å hotell Phönix för de små ; I bönderna, och de små ha återgäldat artigheten, allt för att krossa det nationalliberala partiet. I. A. Hansen har föreslagit skälar för grefve Frijs och grefve Frijs för II. A. Hansen. Geert Winther har gått med Zytphen Adeler under armen, och medan Ibönderna och herremännen sålunda lefde lusteliga med mat och vin, ha de stackars I doktrinärerna fått suga ramarne och ändå måst fördraga, att bondevännernas organ kallade dem de af spiritus vini stinkande intelligensproletärerna?. Detta uttryck har Iden intelligenta Morgenposten lånat från en Itysk författare, vid namn Riehl, som är uppfinnare af hela teorien om förträffligheten af en allians mellan de stora och de små bönderna. Teorien har sedan omplanterats i dansk jordmån af Blixen-Finecke, Isom skall ha lärt sig den af sitt ideal och förebild Bismarck. Det är en besynnerlig ödets ironi, att baron Blixen-Finecke ej kommit in i ministeren, ehuru han är fader till den id, i kraft hvaraf ministåren redan i somras blef till. Efter hvad man berättar, skall grefve Frijs ha ingått en bestämd öfverenskommelse med Blixen-Finecke om dennes inträde i grefvens eventuella minister såsom ledare af utrikes ärendena. Baronen skall också ha begifvit sig till Köpenhamn, så snart han erfor att någonting var i görningen, och grefve Frijs skall ha gjort sitt bästa för att infria det baronen gifna löftet, men allt förgäfves. Hofvets vilja, som är stark i hvarje negativ riktning, lät sig ej böja; vare sig att man ej kunnat förlåta baronen hans berömda ?svågerbref?, som gick ut på att dåvarande prins Kristian skulle sändas till Holstein, eller man befarar, att baronen för att främja skandinavismen praktisk? skulle låta förleda sig att Prydse Kongen afveien? — no af, det vissa är att man denna gång ej velat ha något att göra med baronen, oaktadt hans nevö, kronprinsen, gjort sin infly else gällande till hans förmån. Men har baron Blixen känt sig sviken i sina förhoppningar, så är det ej mindre händelsen med I. A. Hansen. Äfven för honom skall man ha öppnat utsigten till en portfölj; men det är endast i Amerika och ej i eti land, der en gren af ett småtyskt hof för spiran, som en handtverkare kan bli minister. Det är redan härdt nog, att man måst i kabinettet upptaga minst en gatuminister?, nemligen Lenning, hvilken tillhör det nationalliberala partiet och som hvarken är stor eller liten bonde. Derför skall också denna ministår ej i sin helhet vara efter hofvets hjerta, och man påstår att det redan arbetas på att modifiera den, Hofvets fulla förtroende skall svårligen någon minister åtnjuta, den der ej hyllar samma åsigter som grefve Carl Scheel Plessen och hr Heltzen. Sistnämnde herre skall, enligt Fedrelandet, nyligen ha tröstat några danska slesvigare med den utsigten, att JylRR inom 30 år skall vara tyskt och Sverge ryskt. Författningsfrågan är lyckligen tilländabragt i riksrådet, och den nye konseljpresidenten yttrade i dess sista möte, att ministeren egde grundadt hopp att äfven å riksdagen få den löst. Den saken är emellertid öfvermåttan tvifvelaktig, ty de små böndernas pressorgan har redan antydt, att de skola göra motstånd på riksdagen, emedan man vid ministerens sammansättning varit obetänksam nog att utesluta de små böndernas representanter. Det är således alltför möjligt, att vi ännu endast kommit till början ar slutet på lörfattningsstriden, som redan nu räckt halftannat år. Monrad reste i går afton till London för att tinga plats för sig och sin familj på ett segelfartyg, som skall föra honom till bans förhoppningars land, Nya Zeeland. Före afresan fick han tillfälle att utösa sin galla mot redaktör Bille genom att i tingssalen stämpla honom med ett öknamn, som Monrad förmodligen hoppas att Bille skall komma alt bära i alla sina lefnadsdagar. Sibbern har i en af sina skrifter jemfört menniskorna med skolpojkar. Man känner sig stundom frestad att gifva honom rätt. Våra kamrar ha i nära två år varit permanenta; är det ej riksdag, så är det riksråd och tvärtom. Den 20 dennes samlas riksdagen, och sedan den arbetat några månader, sammanträder riksrådet ånyo, för att antaga den s. k. gemensamma budgeten — och så vidare. Riksrådet har, enligt en i Departementst:denden pffentligejord öfversigt, förra året kostat öfver 600 000 rdr svensst och riksdagen inemot 170.000 rdr. Samma år har eivilSS EO FO