Aftonbladet – 16 november 1865, sida 3

MR er AA lemna Grekland, der oppositionen ej vill lida hans närvaro och inkonstitutionella in: flytande på konungen. Å —LA2 XX f UTRIKES ENGLAND. Kapten Pnynter på krigsfartyget Doregal, som tätt regeringens befallning att bevaka . kapareskeppet Shenandoahy erhöll derjemte hh order att trigifva alla dem af besättningen, som ej voro britiska undersåter. Vid upp-l! ropet ville dock ingen medgifva, att han, var hennes majestäts undersäte, oaktadt flertalet af dem blifvit värfvadt i England. De flesta påstoda, att de voro från de nordamerikanska sydstaterna. Några betyg affordrades dem icke, utan blefvo de alla frigilna. Statssekreteraren för Indien sir C. Wood har på en jagt störtat af hästen och slagitl!t hufvudet mot en stenmur. Han skall dock befinna sig bättre, än man i betraktande af de svåra skadorna kunnat vänta sig. ; TYSKLAND. Frågan om Holsteins afträdande tilll. Preussen mot ersättning i penningar framl! träder allt mer och mer öppet, ehuru man ännu tyckes finna sig generad för att kalla saken vid dess rätta namn, försäljning. Sålunda innehåller Köln. Zeit. en längre skrif-; velse från sjelfva Holstein, som går ut på j: att bevisa nödvändigheten af ett nytt provisorium för båda hertigdömena, hvilket kunde bilda öfvergången till ett slutligt ordnande af hela frågan. Detta nya proviso-1, rium skulle bestå deruti, att regeringen il: båda hertigdömena ölfverlåtes till Preussen ensamt, dock utan att inverka på de bädal etormakternas gemensamma rättigheter pål hertigdömena i sin helhet (!) Att Österrike?, heter det vidare, ?om det vid upprättande af ett sådant provisorium drar sina trupper ur Holstein, får 10 millioner thaler såsom ersättning för sina utgifter och sin andel i de krigskostnader, som skulle betalas af hertigdömena, är en billig fordran, hvarförutom det naturligtvis förbehåller sig sina anspråk på ytterligare godtgörelse, då en definitiv uppgörelse af frågan om hertigdömena kan komma till stånd.? ITALIEN. Från Florens skrifves den 8 November: R brännande frågan för vår minister är i detta ögonblick hvarken den romerska eller den venetianska frågan, utan helt enkelt den, huru den skall kunna skaffa entrebiljetter och platser at det stora antal främlingar, som hitströmma från alla delar af verlden, för att bivista parlamentets öppnande. Den toscanska aristokratien återvänder från sina sommarbostäder tidigare än vanligt. Antalet at engelsmän och engelskor är legio; de flesta af dem äro stadda på resa till Rom, men de äro ingarlunda missbelåtna att uppehålla sig några veckor i Florens, för att se parlamentet installeradt i sitt nya hus och höra Victor Emanuels trontal: Andra nationer äro också rikligen representerade. -Till alla dessa kommer också en mängd neapolitanare och sicilianare, hvilka i sin fruktan för koleran icke veta någon bättre tillflyktsort än Florens och som dessutom vilja förvärfva rykte att vara ifriga konstitutionella patrioter. Huru skall ministeren kunna förneka dessa män de begärda platserna? Men olyckligtvis inehålla läktarne i Palazzo Vecchio endast 1500 platser, af hvilka hälften är förbehållen för senatorernas och deputerades fruntimmer samt för kammarens tjenstemän. Dessutom skola anvisas platser åt diplomatiska kåren. Hvadåterstår då tör aristokratien, engelsmä nen, sicilianarne och neapolitanarne? Krigsministern emot ser de anfall, som hans bekanta cirkulär skall förskaffa honom, med militärisk kallI blodighet, men biljettfrågan gör honom Istora bekymmer. Han har sammankallat Jalla högre tjenstemän i sitt departement för att förklara för dem, att de icke få tänka på att få åhöra trontalet; han sjelf ville afstå från sin plats, om det vore honom möjligt. Och hvad allt skall icke detta trontal innehålla! Några säga, att konungen qvarlemnat sin dotter i Turin — och vid denna brist på utrymme är hvarje medlems af den kungliga familjen uteblifvande en verklig lycka för kabinettet — emedan han vill låta hela den allmänna oviljan, om hans trontal skall framkalla, falla på sitt eget hnfvud.: Men alla förhoppningar på något utomordentligt komma, såsom man försäkrar, att svikas. De stora politiska frågorna kommer trontalet endast att helt kort vidröra, ty till Septemberfördragets utförande kommer man icke att fatta några afgörande beslut. Inre reformer, reglering af finanserna, sannolikt ned tillhjelp af en armåreduktion, och isynnerhet frågan om ky:kogodsen och klostren skola gifva par. f lamentet tillräcklig sysselsättning. Först då tt de religiösa korporationerna äro upphäfda n ) och deras gods förvandlade i räntor, kan sman hoppas att komma till rätta med Rom, nlemedan man då utan fara kan medgifve koncessioner rörande biskoparnes ed ock r) exseqvatur. Den gamla majoriteten och r den venstra sidan dela denna åsigt hos ka e r binettet, under det ait Lanza, Vegezzi äfven som Ratazzi och piemontesarne yrka på omedelbara underhandlingar med Rom Alltså kan frågan om kyrkogodsen genas od sd mm slamantatae Annnanda Sacotadkamma er