Aftonbladet – 16 november 1865, sida 3

Bref från Kalmar län. På en tid då det bör vara af omätlig vigt tt känna opinionen i landsorten rörande iksdagen och framför allt dess mest bränvande fråga, torde det icke vara orätt af ifven den, som annars håller sig utanför yublicitetens landamären, att meddela hvad om tänkes och funderas i en veterligen nycket fridsam ort, som är Kalmar län. Hvad således först angår representationsfrågan så kan jag upprepa att opiniouen är så prononcerad för nya rtiksdagsordninsen, att om man ätven antoge, hvad som är långt ifrån förhällandet, eller att hvarje prest och adelsman inom kommunerna vore mot densamma och en allmä.x omröstning anställdes, så skulle majoriteten blifva unsefar 1009 emot tre, i städerna något mindre, dock blefve den äfven der knappast mindre än 1000 emot 30, bland hvilka sednare dock en god del endast kunna betraktas såsom tvehågsne. Och då sådant är för hällandet så kan man lugnt säga, att allmänna opinionen är för förslaget, helst adel och prester icke kunna representera någon opinion, utan endast deras eget intresse. Vi följa med uppmärksamhet riksdagsförhandlingarne och nafva väl bemärkt hurusom inom borgareståndet de nykomne med ens blifvit behandlade såsom gamla rutinerade statsmän och insatts uti de vigtigaste utskotten. Vi, som icke så noga känna alla kapacite.erna i det ståndet, hafva dock icke tagit hårdt vid oss i den saken, efter vitro att alla både gamla och nya riksdagsmän i borgareståndet äro goda patrioter och endast sträfva efter fäderneslandets bästa. De hafva åtminstone icke gjort sig sielfva till riksdagsmän, vare sig till följd af arf eller köp. Hvad vi äfven bemärkt är att vår landshöfding icke kommit i något utskott. Detta bar innerligt fägnat oss, emedan man deref kan sluta att den majoritet, som tillsatt bänkmän och elektorer, icke befunnit honom nog pälitlig i fribandelsoch representationsfrågorna. En och annan har trott, att han i följd af protektionistiska och konservativa asigter icke stått i godt förstånd med vår frisinnade regering och således ej heller kunnät, som man väger, hälla sitt län så framme som både han och vi ön-kat, men af ofvanstående lilla faktum draga vi nu de bästa slutsatser och hoppas, att han efter förmåga i de vigtigaste frågorna understödjer konung och regering, för, att icke tala öm hela landets önskningar och höpp.