rum den I December. Eref från Sundet Det är märkvärdigt att för ögonblicket observera den allmänna opinionen och stämningen i landet, hurusom den dag från dag alltmera antager en alldeles egendomlig och speciel karakter, den jag helst vill gilva namn af nervös. Det är i denna rörelse inventing häftigt uppbrusande och åtminstome ännu för närvarande intet af egentligt hot, — vi hoppas också, att sålunda vederbörandes åtgärd att gif.a ett lystringsord ät ij den väpnade styrkan icke skall af några j Phändelser? erhålla ringaste rättfärdiganle utöfver hvad den möjligen redan kan e;a såsom ett för all säkerhets skull? taget: ten — men deremot röjas mångenstäde,! måhända öfverallt, en verklig så ullsägardes politisk nervretning, en viss omöjlighet att i stå riktigt stilla på fötterna, om detta än icke precist öfvergått till det slags otålighet, hvarmed en hetlefrad parterre ger sig till att stampa före ridåens uppgång. Och detta tar till. Det är för en nägorlunda öf vad betraktare lätt att följa med och iakttaga; huru dispositionen utvecklar sig ner. och mer, till och med icke så alldeles läng! samt, och denna iakttagelse har i och för: sig sitt intresse ungefär af samma slag som det, hvarmed läkären följer utvecklingen af hvad fakulteten gerna kallar en ?god feber?. Förhållandet är lika lätt förklarligt, som ett förhållande af motsatt art i sjelfva verket skulle vara oförklarligt: det härleder; sg deraf, att landet nu en gång för alla fattat den öfvertygelsen, ati vi befinna oss vid någonting afgörande. Man skall icke förstå det så, som vore meningen i landet den, att såframt det hvilande förslaget skulle på grund af de privilegierade ståndens motstånd falla nu, sjelfva frågan äfven vöre. fallen för en tidrymd af ?tio år? eller fösr en oberäknelig tid; vi tillhöra för egen deel ieke dem, hvilka antingen åro nog pessimiistiska för att på fullt allvar förestålla sijg detta, eller anse det för en god politikt? att i närvarande stund hålla en dylik föreespegling fram för menige man, och wvi tro, att denna -fruktan ej heller är naationens. Om . både stad och land i dessa dagar befinna sig ien ovanligare spännning, är det ingalunda derför, att man beetraktar det närmaste ögonblicket såsom i nyssnämnde afseende afgörande för sjelfva reformsaken, vore det än aldrig så v.sst för regeringens hvilande reformförslag, ty det stora flertalet är utan tvifvel genomträngdt af tron på att reformen, och till och med just i den form, hvari den nu föreligger, under hvad förhållanden som helst icke mer rätt länge kan uppskjutas, sedan den nu en gång för alla blifvit en lifsfråga för landet; men man finner den närvarande tidpunkten i så måtto afgörande, ait sättet för refommens genomdrifvande svårligen efter dettta skulle kunna blifva fullkomligt detsammia som nu. Allt är denna gäng lyckligtvis så väl bestäldt, att det från de tvenne första ståndens sida endast behöfves litet blick för tidens kraf, rättare: det behöfves endastatt de män med verklig politisk insigt och upplysning, äfvensom med sann politisk känsla, hvilka af gammalt tillhöra de mer eller mindre konservativa fraktionerna inom adeln och presteståndet, först ställa för sig sjelfva frågan ren och fri från alla sidoordnade elementer och dernäst göra sina personliga egenskapers företräden gällande, så som de ofelbarligen kunna göras, i riktning af ett helsosamt tryck på de många, hvilka knap past sjelfva veta hvarför de ställt sig fiendttligt till regeringen i denna fråga, det ber höfves, säga vi, endast detta; för att gilvra det vackraste slut åten lång strid, hvilkem efter allahanda öden omsider gestaltat sig så sällsamt, att regering och folk befinna sig i oryggligt slutet förbund å ena sidan och endast några bråktal af ett par särskilda stånd å den andra. Men just detta i allo tillfredsställande sätt för etridens upp: görande kan man så litet göra räkning på för nästa gång, att allt tvärtom redan nu gifver vid handen, att det skall, ja nästar måste blifva betydligt annorlunda; det ä detta alla vänner af lugn samfundsutveck ling och af god ordning icke önska mått. blifva, så till sägandes, framtvunget, det ä detta alla de, hvilka med någon mennisko kännedom i allmanhet förena någon under visning i historien, icke utan hemlig fruk tan redan nu se i andanom, och det är slut ligen detta, som äfven den stora massan re dan nu känner instinktift liksom på någon ting i luften. I detta afseende är ögonblic ket sannerligen afgörande och just för dett befinner hela nationen sig i cessa dagar ett sådant tillstånd af andlig spänning, son säkerligen aldrig tillförene åtminstone denna generationens lif egt rum. Men då vi annotera detta faktum, kunr vi icke underlåta att äfven fästa uppmäri samheten på ett annat, härmed nära fö bundet, hvilket i hvad fall som helst oc endast historiskt betraktadt skulle vara i; tressant, i närvarande fall och politiskt set är och blir högst betydelsefullt. Vi men det si-serligen icke alldeles oväntade, me likväl märkvärdiga förhållande, att det spända, nervösa och ytterst retliga deltt gande för allt hvad med reformsaken stå a förbindelse äfven börjar elektriskt med dela sig åt kretsar utom vårt land, Vi hafv nyligen sett en brefskrifvare från Poris ti ett Stockholmsblad uttala att Europa