Aftonbladet – 16 november 1865, sida 2

—? 11! 1 124 7:(120so R— HWlOÅIvMrsn nn n———V Beatrice svarade icke. Om hennes mor hade vetat huru det förhöll sig med mr Mortimer, om hon hade vetat hvem Rosy var, huru förskräckt skulle hon icke då varit! Mrs Gervoise lade sin hand på dotterns axel, såg henne oroligt i ögonen och frågade hvad hon ämnade göra. Beatrice hopknäppte händerna öfver knäna, fäste s:na svarta, strålande ögon på sin mors bleka ansigte och sade: Min älskling, jag kan inte öfverge henne ! Mrs Gervoise sjönk tillbaka och suckade. sVi äro olyckliga, Beatrice, och du skall få se det, när det redan är för sent. Jog sätter min lit till Gud och hans försynX, svarade Beatrice med värma. Han skall nog inte öfverge mig i striden för detta barn. Hon steg upp för att gå. Det var sent, och det plågade henne att längre tvista med modren om denna sak, Det gjorde henne ondt att se, att längvsriga plågor och ständig fruktan hade gjort hennes mor så försigtig — för att icke säga sjelfvisk. Hon visste icke att endast de starka ega verklig högsinthet. Beatrice bjöd sin mor god natt och gick tillbaka till sitt rum. Rosy låg i djup sömn; Beatrige satte sig ned vid hennes sida, såg på henne och tänkte: Stackars lilla enfaldiga varelse! Månne jag ska komma att få beta.a din villfarelse så dyrt som min mor tror? Hvem vet. Jag tror att cet är en lag i denna verlden, att den starke skall bära den svages börda. Då min stackars mor ber mig öfverge d:g, glömmer hon, att hon gjorde sig skyldig till samma villfarelse, och att jag ända till min dödsdag skall få umgälla att hon gick och gifte sig med mr Gervyoise. Hon fick sin önskan uppfylld och njöt en