Aftonbladet – 16 november 1865, sida 2

Vill ni gå och lägga er till hvila nu?? frågade miss Gordon. tKan jag vara lugn och trygg för att inte bli siörd?? Jag skall stänga in er. ?Ack ja, gör det, miss Gordon! Jag längtar så mycket efter hvila!X Kom åå och följ med mig. Beatrice ig ett ljus och ledde henne direkte till sitt rum. Hon visade henne att alla dörrarne voro säkert stängda och hjelpte henne derpå att kläda af sig. Är det synd att önska att man vore död, miss Gordon ? frågsde lilla Rosy med en suck, i det hon kröp ned i Beatrices rymliga bädd och miss Gordon drog förde tunga sänggardinerna. Jag önskar så innerligt att denna säng vore min graf, fortfor hon, utan att af vakta Beatriees svar. Nå, men er far då?? Jag är honom endest till en plåga. Om ni visste huru olycklig allt detta gjort honom! Ack, hvilket elakt barn barjng inte varit 4 Tänk inie på det nu, utan försök att få sofva Ivekt Jag kan inte — jag är alltför olyckli till det.? pe yng Hon såg äfven verkligen mycket olycklig ut, men hon var äfven i den ålder, då kroppslig utmattning besegrar hvarje annan känsla, och medan hon ännu talade med Beatrice, öfverväldigades hon af sömnen. Rummet var stört, och det vaxljus, som Beatrice hade fört med sig och sfällt på bordet, upplyste det endast helt svagt. Genom de halft tillslutna ögonen såg Rvsy de med urblekt damast klädda väggarne, möblernas obestämda konturer och i skuggen af de tunga förhängena Beatrices vackra