Aftonbladet – 15 november 1865, sida 3

UTRIRENS. ENGLAND. Utom lord Russell talade äfven mr Gladtone på lordmayorsbanketten i London. Pelegrafen har icke haft något att förtä!ja ärom, men tidningarne meddela nu skatt.ammarekanslerns tal, hvaraf dock icke ir något att inhemta rörande reformsaken ; y Gladstone var lika förbehållsam som prenierministern i denna fråga. Tidningarne olka också efter tina olika önskningar de ,åda ministrarnes anföranden. Så t. ex. inser Moring Post dem utgöra en borgen ör, att intet reformförslag kommer att tills vidare föreslås, hvaremot Daily News draer en aldeles motsatt slutsats af dem. Sannolikt är, att ministåren ännu icke fatat något definitivt beslut, och att först vaet af de ministrar, som skola fullständiga Russells kabinett, kommer att upplysa allmänheten om dess afsigter. De sednaste underrättelserna från Jamaica framställa negerupproret såsom mycket allvar: amt. Man vantade der otåligt de förstärkn ngar, com begärts dels från Canada och dels från England till skydd för den hvita befolkningen mot negrernas grymheter. ITALIEN. Italienska finansministern Sellas tal rörande Venetien, hvilket vi förut omnämnt, lydde fullständigt sålunda: ?Den venetianska frågan framställer sig för mig såsom en finansiel fråga. Den mäste antingen lösas genom vapen eller genom en traktatmessig ölverenskommelse ; en tredje lösning känner jag icke. Börja vi ett krig, kunna vi antingen föra det ensamma, och då fordras ofantliga summor eller stor kredit för attan skaffa de nödiga medlen, eller också kunna vi företaga kriget i förening med allierade, i hvilken händelse det likaledes gäller att ha finanserna på god fot. Om man nemligen hvarken har manskap eller penningar kan man vanligen icke afsluta några allianser för ett krig, och om man mot förmodan lyckas att erhålla en bundsförvandt, sker detta då på alltför tryckande v:lkor. Om man angriper oss, år det en naturlig följa att vi kämpa till det yttersta, i likhet med den som försvarar sin härd, sin hustru och sina barn; men ett anfallskrig för Venetier kan icke ega rum, innan vi samlat betyd liga pekuniära hjelpmedel. En hvar, som för några år sedan hade talat om att ordnse den venetianska frågan på diplomatisk väg skulle blifvit ansedd för en drömmare. N låter det icke förneka sig, att den allmänn: meningen i Tyskland, ja, i sjelfva Wien gjort betydliga framsteg i denna riktning För att en traktat härom skall komma til stånd, är det emellertid icke tillräckligt at vi ha medel att utföra den, men Itelien kredit måste vara höjd öfver hvarje mis tanke. Då det herrskar en orubblig trop vår finansiella framtid, skola vi säkert var mycket nära att draga in i Venetien (bi fall). Bakom oss ligger en algrund, yt lrade La Marmora en gång under kamma ! rens bifallsrop; och var ett sanut or