Aftonbladet – 14 november 1865, sida 3

Rältegångsech Polissaker. För någon tid sedan redogjorde vi dels för en af vice häradshöfding Hultgren till Svea hofrätt ingifven skrift, hvari ordföranden på Stockholms rådhusrätts tredje afdelning, rådman Öhnell, anklagades för förfalskning af rättens protokoll, dels samme vice häradshöfdings besvär deröfver, att han af magistraten blifvit skild från civilnotarie-förordnandet på ofvannämnda afdelning. Sedan nu begge dessa mål blifvit afgjorda, anse vi oss för deras utgång böra redogöra. Den förmenta förfalskningen skulle ha bestått deruti, att rådman Öhnell verkställt några behöfliga rättelser uti de af hr Hultgren uppsatta protokoll, innan desamma blefvo justerade. 1 ertill ansåg hr Hultgren ordföranden oberättigad, men förbisåg, att rättens protokoller uppsättas icke för protokollsförandens, utan för rättens räkning, och att domsluten, för hvilka såväl ordföranden som rättens öfriga ledamöter äro ansvariga, skola grundas på proto kollerna, samt att följaktligen ordföranden i första rummet både är pligtig och berättigad, dä så anses nödigt, att göra rättelser i protokollerna innan de justeras. Svea hofrätt, som icke ens ansett nödigt att höra rådman Öhnell öfver hr Huligrens anklagelseskrift, bar förklarat densamma icke föranleda till någon åtgärd. Med detta beslut har hr Hultgren dock icke åtnöjt sig, utan dragit saken under K. M:ts pröfning. K. M:t har icke heller öfver besvären aktadt nödigt höra hr Öhnell, utan stadfästat hofrättens beslut. Rådman Ohnell, ehuru dertill fullt befogad, har icke å hr Hultgren yrkat ansvar för falsk anklagelse, och dymedelst visat ett undseende, för hvilket hr Hultgren bör vara särdeles tacksam. Beträffande hr Hultgrens likaledes till K. M:t fullföljda besvär deröfver, att ban blifvit skild från civilnotarie-förordnandet i rådhusrätten, så ha äfven dessa lemnats utan afseende. — Under de tre sednast förflutna veckorna ha å Skeppsbron en mängd viktualier, såsom smör, lax och strömming, älvensom en tunna hartz, förkommit. I början troddes det att varorna blifvit af misstag afhemtade, men slutligen upptäcktes det att de voro stulna. Då tjufven ej på annat sätt kunde upptäckas, anmodades samtliga hökare att, om dylika varor skulle hos dem till salu utbjudas eller någon annan anledning till de brottsligas efterspanande förekomma, sådant för polisen anmäla. Till följd deraf erhölls förliden fredag underrättelse från viktualiehandeln uti huset n:r 71 vid Götgatan, att förre åkardrängen Adolph Victor Larsson eller Hjelm derstädes innevarit och lånat en s. k. smörskärare af messingstråd. Larsson uppsöktes fördenskull i huset n:r 6 Katrina Vestra Qvarngränd, hvarest han hos gardistenkan Maria Edvall sammanbor med snickaregesällsenkan Charlotta Almgren, och visitation anställdes i deras närvaro. Dervid påträffades inne i rummet två mattor fikon samt uti den till lägenheten hörande vedboden, hvilken måste uppbrytas, den stulna hartztunnan, äfvensom en del af de öfriga tillgripna varorna. Såväl Larsson, som de båda enkorna, förnekade all vetskap om stölden och hade om varornas åtkomst åtskilliga orimliga uppgifter, såsom bland annat, att det tillrättakomna smöret, värdt 159 rdr, blifvit af Larsson köpt af en obekant person för 30 rdr. Ett par andra åkardrängar, OC. F. Johansson och J. A. Meijer, den förre boende i samma hus som Larsson och egande sjelf häst, blefvo också inblandade i målet. Båda två ha nemligen, enligt enkornas uppgifter, varit med om att dela rofvet, och Johansson erkände sig ha varit den som åt Larsson hemkört det stulna; och slapp det ur Johansson att Larsson af misstag tillegnat sig hartzen i stället för smör, och deröfver blifvit vid hemkomsten mycket förvånad och misslynt. Larsson häktades och samtliga de öfriga kallades att såsom i lördags inställa sig i oliskammaren. Då saken der förekom bekände arsson endast stölden af hartztunnan och ville fritaga de andra från all delaktighet deri; men emot åkardrängen Johansson förekom så besvärande omständigheter, att han äfven förklarades skyldig att träda i häkte, deröfver han blef myc ket bekymrad, emedan han hade hustru och tre barn,