Aftonbladet – 13 november 1865, sida 2

Fö BEATRICE. Homen I tvenne delar. AR Julia Kavanagh. Beatrice log ett halft dystert löje. Rosy talade som eit barn, som hon ätven var. Hon kände sig stark uu, och hennes apatiska undergitvenhet hade försvunnit med hennes fars återkomst; men Beatrice hade bemärkt Antonys mörka och mr Gervoises lurande blickar under middagen, och hon slöt deraf att fågelfängaren redsn hade utställt sin snara. Aftonen var mycket dyster och qvaf, och Beatrice och bennes mor sutto med fönstren vidöppna. De kunde höra röster nere i trädgården, och Beatrice urskilde bland dem Rosys skratt. Det var högljudt, men i Beatrices öron ljöd detihäligt och tvunget. sBeatr ce, hvad tänker du på? frågade. hennes mor, och Beatrice, som ännu lyss rade till rösterna dernere, gal 1cke nagot svar. Mr Gervoise yttred Du skulle verkligen göra mig en stor tjenst, om du ville uträtta den der allärer åt mig. Var snäll och res i qväll. Hvad betyder val en resa till London vid dina är? Åncsony förklarade med en ed att han icke ämnade röra sig ur fläcken. Men mr Gervoise var envis, Med en klar och tydlig röst, som hos honom var någontng högst ovenli.t, bad han sin son att resa med för sta snålitåg. Du kan ja i alla händelser vara tillbaka 2) Se A B. nir 183—197, 199, 201—207, 209 211—216. 18—222, 224-—227 220-232 285-237, 203 945, 247-—252, 251 257-—259, 260, 262 och