Aftonbladet – 13 november 1865, sida 2

vill inte veta eller höra något. Mrs Antony Gervoise kan göra hvad hon vill och behagar — mr Gervoise vet ingenting. Han satt I sin hustrus rum och njöt af det husliga lif, hvarpå han sätter så högt värde — han är fullkomligt oskyldig. Stackars lilla enfaldiga Rosy!4 Etter allt utseende att döma saknade man icke unga fru Antony Gervoise den följande morgonen. Förgäfves väntade Beatrice att få höra utrop af oro och förskräckelse, Huset var lika lugnt som vanligt; tjenstfolket sysslade med sina vanliga bestyr, och mr Gervoise rökte en cigarr på terrassen. Då Beatrice och han möttes vid frukosten, såg hon med en betydelsefull blick på Rosys tomma stol; men mr Gervoises ögonlock voro nedslagna, och han såg ingenting. Beatrice gjorde honom nu en direkt fråga och sade: sMår inte mrs Antony Gervoise väl i dag?4 Jo, det will jag väl hoppas4, svarade mr Gervoise helt faderligt. Ni vet naturligtvis att hon rest bort med sin man? Ack, hvilsen ohygglig komedi det här är!? tänkte Beatrice. Han vet ganska väl att jag gick till mr Stones hus i går afton och jag vet att han hjelpte lilla Rosy på flykten, och nu sitta vi här och fråga och svara, likasom om någondera af oss kunde föras bakom ljuset.? : Den lilla varelsen önskade att få se sig en smula omkring i Lonion?, fortfor mr Gervoise och smuttade på sitt 16 — åt minstone förmodar jag det, ty hon hade så vräd.om att komma å väg, att hennes piga inte visste någut derom, förr än hon fann hennes rum tomt och alla hennes saker kriogkastade på golfvet. anske att de komma tillbaka i eftermiddag, men möjs