Aftonbladet – 11 november 1865, sida 2

Mr Gervoise log och sade mildt: Det är inte någon fara för det i dag på morgonen åtminstone. Hau hade äfven rätt deruti. Rosy gick glad och ifrig att söka sin far, såsom An:ony säg med svartsjukt missnöje; men hon kom dock tillbaka, och då Beatrice i stolt ton underrättede mr Antony Gervoise att hon icke ämnade tillåta utt han omskapade hennes Carnonsie till eu fängelse, pekade denne på sin hustru, som i detsamnu.a kom in, och sade lugnt: Se der har ni henne, miss Gordan,.4 Men var detta verkligen Rosy ? Hon hade i detta ögonblick en litlig färg och en bes!utsam och trötsig blick, som öfverraskade Bevtrice. Ni ser frisk ut i dag, sade hon till henne. sJag är både frisk och starkX, svarade Rosy. Hennes ten var en krigsförklaring. Rosy satte sig ned till middagen med samma lugna och beslutsamma ini... Hun motsade mr Gervoise tvenne gånger under middagens lopp och föraktade att besvara sin mans gäckerier. Atven Beatrice kunde knappast få ett höfligt svar af henne. Hon tycktes vara i stark själsspänning och lika vild som en ungfågel, hvilken nyss återfått sin förlorade fribet. Då midcagen var förbi och hon följde Beatrice ut ur rummet, sade denna sednare till henne, i det hon tillslöt dörren: Akta er, gå inte för långt. Rosy log föraktligt. tJag fruktar dem mteX, sade hon. Både far och son skola tinny att de nu int läugre kunna trampa på mig, och j-g ämvar icte stanna här. Hvariör skulle jag lefva i en ungons hus?? (Forts.)