Aftonbladet – 11 november 1865, sida 2

aljer?, svarade Beatrice likgiltigt, och sen ;å är det öfverständet ? ?Jag önskar att vi aldrig hade sett den ler flickan !? utbrast mrs Gervoise häftigt. Ja, det gör jag med; ty jag längtar efer tred — du kan aldrig tro med hvilken ljup och innerlig längtan. Men se inte på nig så der; det är för sent att ändra, och ör öfrigt skulle jag göra om det igen eller vara en feg uslng. Var inte rädd, min ilskling, och lät mig gå till mr S:one. Han väntar på mig och jeg lär allt få underhålla mig med honom en god stund. Hans jerta är naturligtvis fullt af sorg, stackars nan, och jag får väl vänta tilldess han vunnit utgjuta det lör mig.? Beatrice var borta en timme, och aldrig hade en timme förefallit mrs Gervoise så äng och så tröttsam som denua. Hon gaf sin dotter en ängslig blick, då hon trädde n i rummet; men Beatrices ögon undveko hennes. Nå?? frågade slutligen mrs Gervoise. ?Jo, svarade Beatrice, ?han begärde att ÅA se sin dotter, och Antony skickade helsningar tillbaka att hans tru bade hufvud: verk och inte kunde komma ned.? QO:h hvad ämnar du ou göra, Beatrice? Fråga mig iote, min älskling. Du kan då inte bli tvingad att tala om det.? Beatrice, Beatrice! Hur ska allt detta sluta 27 Beatrice lutade sitt hufvud mot sin mors bröst. Hon såg ut genom fönstret på den karmosin och guld strålande himlen, på le höga, stätliga träden, på den daggstänkta orden, öfver hvilken blö af:onskuggor sakta smögo sig. slog sina armar kring modrens if och sade: Ack, min älskling, om vi bara kunde ömma bort nögvustädes tillsammans för att