Aftonbladet – 10 november 1865, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. För tillståndet i södra Italien är följande uf Independance meddelade anekdot betecknanle: En af röfvare tillfångatagen embetsman skic: ade till en vän och slägtinge följande skrifvele: Jag är fången och dömd till döden. Man vegär 60,000 francs i lösen för mig. Laga at umman genast anskaffas, anmäl saken för re veringen och skicka kontanter, annars skär mar sronen af mig.? Derefter följde datum, afsän larens namn och stället der penningarne skull flemnas. Men brefvet innehöll också ett post kriptum af en annans hand, så lydande: Fån sen är en spetsbof. Jag har begärt blott 10,00 rancs i lösen för honom. Naturligtvis vill har tryka de 50,000 francs i sin ficka. Skicka mig vara de 10,000 francs, så blir han fri. Detva naturligtvis röfvarebandets chef som skrifvit dett: postskriptum; den gången var han åtminstone är igare än hans fånge. — Preussiska musikkåren i Paris gaf nyli sen en konsert för kejsaren och kejsarinnan Kejsaren underhöll sig med hvar och en af mu sikanterna. Dervid förekommo några högst ko miska scener. Så t. ex. svarade honom en unf preussare, som förlorade fattningen, då kejsarer illtalade honom, på frågan, huru gammal har var: Två är och angaf sin tjenstetid till nit on och ett halft år. Kejsaren och alla de kring stående skrattade, hvarpå den stackars ynglin sen råkade i ännu större förlägenhet och hastig framstammade: Jag ville säga, att jag ha jenat i nitton år och är två och ett halft å: sammal. Skrattet blef härvid naturligtvis änm starkare. Kapellmästaren Parlow bibehöll dere mot under samtalet med kejsaren hela sin själs närvaro. Kejsaren, som i förbigående sagdt på sista tiden helst yttrar sig i korta satser, i lik het med Fredrik II och Napoleon I, hängde på sig ett af messingsinstrumenterna och fann de mycket tungt. Bär ert folk, yttrade han der vid till Parlow, ?i fält äfven tornister? ?Natur igtvis, sire, var Parlows svar. Ja, men vic itertåg, frågade kejsaren vidare, alltjemt tän kande på instrumentets tyngd, hur bära de sig Jå åt? Det vet jag verkligen inte, ers maje stät. Hos oss inöfvar man inte sådant. Kejsa ren gjorde en något förbluffad min, men sad ingenting vidare.