Aftonbladet – 10 november 1865, sida 1

Mt —Ai ———— lj — CL upp i hennes ansigte och log, men det var ett likgiltigt leende. Hoppet var dödt eller hade åtminstone flytt långt bort utom hennes synkrets, Men nu var Beatrice fast besluten att blanda sig i saken, och att hom giorde det, det upptäckte mr Gervoise ett ar dagar sednare. I hans mörka blickar äste Beatrice resultatet af det steg hon hade tagit. Det var icke sin sondotter som mr Gervoise visade sitt misshag, utan för denna. gäng gaf han sig i delo med Beatrice, som han nu sällan anföll, samt bad henne om ett litet samtal uti hans arbetsrum, Beatrice, sade han till henne med högtidlig värdighet, ?ha vi fred med hvarandra? Beatrice lutade sig tillbaka istolen och: lekte med fransarna på sitt skärp och bad honom uttrycka sig tydligare. Ni vet ganska väl hvad jag menar?, svarade mr-Gervoise strängt. Min lilla pjollriga sondotter har skrifvit till sin far, som hedrat mig med ett bistert bref, i hvilket han förklarar att han i morgon kommer tillbaka till det hus han hyrde här. Som hon inte kan ha gjort detta annat ära genom er tillhjelp, så är det öfver detta jag; nu vill beklaga mig, Ni blandar er i mina familjeangelägenheter; och jag frågar ec derför ännu en gång: ha vi fred med hyarandra, Som ni behagar, svarade Beatrice. Beatrice, jag låter inte gäckas med mig. Rosy är ett godt barn — ett raycket, godt barn; men hon har varit ett bortskämdt barn, och vi kunna inte forsätta at skämma bort henne.? fr hän det tycks just inte vä;a någon (Forts. följer.)