Aftonbladet – 10 november 1865, sida 1

BEATRICE sZoman I tvenne dear. av Jalia Kevanagh. Han kommer att förgifta mig?, tänkte Beatrice. Stackars älsirade pappan suckade Rosy. Ack, miss Gordon, hvilka sorger har h inte upplefvat! Mamma trodde att han v död och gifte om sig; då hon var död tilllika med min lilla bror, då pappa kom tillbaka, så tog han mig till sig, och jag har varit hos honom allt sedan dess! Ack, miss Gordon, hvad han älskar mig!? Och henr tå jt vy enna tanke, potriee mildt, ändring?, ä nine Beatrice besvarade denna iräga endast med ett. leende. Antony söker kufva er — det är hans an, eller snarare hans fars, sade hon. Men han ska inte lyckas.? Han vill alldeles förtrampa mitt mod?, svarade Rosy, ?han sade så till mig i äng 3 morgonen. Jag ska ta humöret ur er, ing, min fina dam. sade han.? Pentrices läpp kröktes af föraktfull stolthet. Pet var denne man som hade vågat tänka vå att gifta sig med henne. eHur Com han att säga detta? frågade hon. CNi skrer väl till er far? Berätta mig alltsammans. Jag blir inte stött. y Se A. B. ar 183—197, 199, 201-207, 209, 211—216, 21 8—222, 24—227. 229—233, 235—237, 230245, 21.1—252, 251 257—258 och 260.