Aftonbladet – 10 november 1865, sida 1

var i fara, hvad kan jag då väl siga? Underkasta er då ert öde och skrif inte till er far — samt framförallt tala inte till mig.4 Rosy såg helt handfallen och hjelplös ut. Råd mig, miss Gordon, bad hon. Beatrice reste sig upp med en sorgsen min. Ni behöfver inte något råd, sade hon; ert beslut är fattadt; ni vill inte skrifva — ni vill inte tala med mig. Gå, barn, jag är inte ond på er, och om ni behöfver mi så kom ihåg att jog alltid är villig och färdig att hjelpa er. Hon kysste Rosy och öppnade dörren för henne, och Rosy a nade sig förlägen, men glad i hjertat öfver att hon undkommit miss Gordons farliga beskydd. Torete KAPITLET. Och nu4, tänkte Beatrice, i det hon stängde sin dörr, hvad ska det nu bli af mig ?5 Hon satte sig ned, stödde hufvudet mot händerna och läste det förflutna som i en bok. Hvarför mr Stone hade hyrt Antonys hus, var ännu icke fullt klart för henne, Mr Gervoise hade härvid blifvit förd bakom ljuset; han hade hyrt ut det åt en främling. och det var utan tvifvel då han fick vete hvem främlingen var, som han hede svim mat och fått ett anfall af slag. Mr Stone var den laglige arfvingen, och enligt mi Carnoosies testamente skulle hans dotter ty hans son hade blifvit utesluten, ärfv: cgendomen efter Beatrice, ty mr Mortime skulte dö barnlös. Mr Gervoise hade för modligen trott att mr Stone skulle komm: att klandra testamentet; deraf hans för skräckelse, då han fick höra att han lefde iälen hurn snart hade icke den listige ormej