— Landimäteriet. En större del af Skaraborgs läns landtmätare hafva till K. M:t, genom konungens befallningshafvande i länet, ingått med en skrifvelse, deruti de anhållit: att då K. M:t i 16 2 mom. af landtmäteri-instruktionen den 6 Aug. 1864 antydt möjligheten af en framtida förändring af 1 5 i 2 kap. af K. skiftesstadgan genom länens indelning i distrikt med egna landtmätare, då denna reform varit i många år af de flesta landtmätare önskad och otvifvelaktigt skulle medföra stora fördelar, samt då fråga nu endast vore om sättet huru samma reform skulle verkställas, derom naturligtvis olika meningar funnos inom landtmäterikåren efter hvars och ens olika åsigt eller intresse — K. M:t måtte taga saken i öfvervägande i hvad den rörer Skaraborgs. län, inom hvilket numera icke finnas flera än 4 å 5 byar, som icke undergått laga skifte. id insändandet af denna skrift har konungens befallningshafvande för egen del yttrat sig icke kunna biträda det uppgjorda förslaget eller ens för det närvarande förorda någon distrikt-indelning inom länet, på sätt sökandena hemställt, innan löner på stat för distriktlandtmätarne blifva anvisade och utväg blifvit beredd för den öfvertaliga landtmäteripersonalen i länet att annorstädes vinna en tarflig utkomst. Landtmäteristyrelsen, hvars utlåtande i frågan blifvit infordradt, har derefter på anförda skäl för sin del anfört, att styrelsen vore öfvertygad om fördelen af länens indelande i vissa landtmärteridistrikt, men ansett sig, innan erforderliga förberedande åtgärder i sådant afseende vidtagas, böra desto heldre afvakta K. M:ts beslut i förevarande ä ne, som detsamma på det närmaste sammanhänger med frågan om jordegares rätt att till landtmäteri. förrättnings verkställighet erhålla den landtmätare de begära, der hinder deremot icke möter.