Aftonbladet – 8 november 1865, sida 2

Men er far är ju rik?? Han har sin tarfliga utkomst, svarade Rosy. Beatrice såg helt förvånad ut. ?Men ni blir väl rik?? envisades hon. Jag hoppas att det kommer att dröja länge tilldess, miss Gordon?, svarade Rosy rodnande. Beatrice trodde att hon drömde. ?Jag hoppas att ni måtte lefva länge och njuta af ert Carnoosie?, fortfor Rosy i en sakta, tvekande ton. För öfrigt kunde Antony inte gerna ha tänkt derpå då han gifte sig med mig — ni är ju så ung. Beatrice hade nog mycken sjelfbeherrskning att inte göra henne någon fråga eller skrämma henne genom något oförsigtigt ord, men hon kände blodet stelna i sina ådror af förskräckelse öfver en oförutsedd fara. Hvem var denna unga varelse, som tog sin tillflykt till henne och talade om död och Carnoosie i samma andetag? ?Sione är således inte ert rätta namn ?? frågade hon leende. ?Visste ni inte det?? lät Rosys förvånande fråga. Pappa ändrade det sedan han kom hem från Amerika. Hans onkel lemnade honom den förmögenhet han nu eger, med vilkor att ban skulle ändra sitt namn från Carnoosie till Stone.? Beatrices läppar brunno heta och torra. Denna flicka, som hon höll i sina armar, hvars tårar hade fallit i hennes sköte, var hennes dödliga ehuru omedvetna fiende; ty enligt mr Carnoosies testamente var hon hennes arfving i fall mr Mortimer afled barnlös, och mr Mortimer var barnlös och gick på grafvens brädd. Det var således derför som mr Gervoise hade stämplat för att hans gon Antony skulle gifta sig med en flicka hvars arf var Oarnoosfö.