Aftonbladet – 7 november 1865, sida 2

BR Lä OS OR arbete, som grundar sig på omfattande sa kunskap och mogen pröfning. Efter det att förf. i förra häftet skildrat representationsfrågans öden alltifrån 1809 samt såväl uppvisat ohållbarheten af den nuvarande ständsförfattningen som ock på det mest öfvertygande och fullständigt bindande sätt ådagalagt den ännu på vissa håll med obegriplig förblindelse hyltade klassvalsprincipen, öfvergår han i sednare häftet till en genomförd granskning af det nu hvila: de reformförslaget i form af svar , På anmärkningarne deremot. -Såsom resultat af undersökningarne i förra häftet och såsom förutsättning för dem, som följa i det sednare, må läsaren fasthålla, hvad vi lika med förf. anse vara genom förra delen ovedersägligt bevisadt, nemligen att reform: frågan endast genom regeringens initiativ :Joch kraftiga medverkan kan lösas under närvarande förhållanden, att denna lösning är omöjlig på de partiella reformernas väg, och att representationsreformen måste grunda sig på samfälda val, ej på stånd eller klasser. Sådant är slutpunkten af förra och utgångspunkten för sednare delen af förf:s lärorika framställning. Innan förf. företeger sig att besvara de anmärkningar, som framställts mot det hvilande förslaget, fäster han uppmärksamheten å de vådor, som äro förbundna med det närvarande representationsskickets bibehållande och på historiens lärdomar i detta afseende. Då man ännu vid detta riksmötes början hört en af reformens motståndare, i öppen strid med hvad vår historia gifver vid handen, prisa den nuvarande representatiopsformen, såsom den der i fö:flutna tider varit ett värn för frihet och lagbundet samhällslif, har det ej varit ur vägen att visa huru litet denna form, äfven i tider, då den ej på långt när isamma grad som nu var och erkändes vara icke öfvensstämmande med samfundsutvecklingen i öfrigt, förmådde skydda folkfriheten eller stödja konungamakten eller förena nationens krafter till enig samverkan, när yttre faror hotat. Det har, om man vill se närmare på saken, genom hela vär historia varit revolutionen som fått utföra det värfvet att upprätthälla folkfriheten, hotad ena gången af enväldet, andra gån gen af aristokratien, liksom att återställa den af ståndsregeringen undergräfda monarkiska principen och att från den undergångens brant, dit olyckliga krig fört oss, rädda land och folk. Sådan är historiens verkliga lärdom. Skulle det ännu vara för tidigt, att hos oss någon gång ett utjemnande af onaturliga företrädesrättigheter sker utan revolution ?X Förf. underkastar, efter dessa inledande betraktelser, de mot det kungliga förslaget riktade anmärkningar en dräpande kritik. Glanspunkten häri torde vara granskningen af det så ofta upprepade och trots sin löslighet såsom ett kärnargument framhållna päståendet att förslaget Xej hvilar på historisk grund4, att dess antagande skulle innebära ett salto mortale i den nationella utvecklingen. I afseende på detaljerna af denna granskning måste vi hänvisa till sjelfva boken, men göra oss ett nöje af att citera följande träffande sammanfattning deraf: Derest man — säger förf. — med historisk utveckling förstår, att åt det bestående och beståndvärda i en institution gifves en sådan utveckling, attinst tutiouen 1 enlighet med de närvarande förhållandena och med hänsyn till framtidens kraft motsvarar sitt ändamål, måste man erkänna, att regeringen bemödat sig att, såvidt sig göra låter, bibehålla den historiska kontinuiteten. Att institutionen derigenom erhållit en annan form, än den, frihetstiden för snart ett och ett halft sekel sedan fastställde, bevisar ej något brott mot det historiska och nationella i samhället, då ingen enda af vår författnings historiska grundvalar blifvit sönderbruten. Konungens makt har nemligen, sedan den efter seklers kamp stadgat sig, lemvats ovidrörd. I den föreslagna representationen finnes ett aristokratiskt element, som har sin förebild i den aristokrati af landskapsmagnater, som för det anseende och förtroende, de personli gen, ej på grund af bördsprerogativ, åtnjöto, kallades till rådplägningar med konungen före den tid, då de utländska hierarkiska och feodala begreppen hunnit utöfva inflytande på vårt samhällsskick; och ett demokratiskt element, som nu likasom i de äldsta tider tillbaka, innan beskattningsförhållandena afsöndrat de skattefria samhällsklasserna, utgår från kommunernas samtliga ekonomiskt oberoende medborgare. Likasom det historiska i vår samhällsutveckling fordrat, att Sverge likt det öfriga Europa skulle genomgå en ståndsutvecklingsprocess, måste den ock fordra att, när stånden såväl hos oss som i det öfriga Europa upphört att vara särskilda samhällsmakter utom riksdagen, och sedan skilnaden mellan stånden i samhällslifvet i allmänhet utplånats — så aft med undantag af markegångsdeputerade, hvilkas verksamhet är bestämd i regeringsformen, ståndskilnaden ej finnes påaktad i någon politisk institutions organisation — densamma jemväl upphör i den folket afspeglande representationen. Vi vilja ej försöka något referat af de sakrika oeh skarpsinniga undersökningar, hvartill förf. föranledts af de hufvudsakligaste detaljanmärkningarne mot det hvilande förslaget. För enhvar, som önskar bygga sitt omdöme och sitt votum i frågan på klur insigt i dess betydelse och omfattning, bör törf:s grundliga utredning vara afvörande. Med afseende åter på dem, som bestämmas af annan hänsyn, än insigt och ötvertygelse, är naturligtvis äfven denna tframetalning förspilld möda. Såsom vi i går omnämnde, är ett valmöte utlyst till i morgon afton med de fÖS!berättigade inom tredje valkretsen för att ötverläsga om det dagen derpå förestående rilledagsmannavalaet et är att heklaova att