CT ATT SIA VA SMI Se. ot nå för 1867 års pensionering få i mån af behof användas; äfvensom att rikets ständer må medgifva, att för förstberörde pensionering får fortfarande användas det å 5:te :i.ufvudtiteln uppförda anslag till flottans reservstat i den mån det redan är och framdeles, genom afgäng bland derå öfverflyttade officerare, kan bli disponibel. TE Summa Rmt rdr 1260 500: — (Forts. följer) Eref från Östergötland. Den 31 Oktober 1865. Under det jag en tid genomrest? åtskilliga delar af provinsen, har jag erfarit mycket, söm torde förtjena komma till allmänhetens kännedom, el det kan anses värdigt ett rum i edert ärade ad. Att riksdagen och representationsfrågan utgör det vigtigaste föremålet för folkets samtal och tänkesätt, är lika visst, som det ärsannt, att en allmän ovilja räder bland alla sanna fosterländskt sinnade personer, till följd af elektorsvalen inom borgareståndet. : I Linköping, der hr Ridderstad är lika älskad, som han i hela landet är känd för sina frisinnade äsigter uch ädla tänkesätt, är man på det högsta törbittrad öfver hans uteslutande vid elektorsvalet Den allmänna meningen är den, att representationens ombildning är nödvändig, och att detta maste ske nu. Ett glädjande tidens tecken är det, att handtverkarne i städerna och bönderna på landet, med få undantag, begynt förstå betydelsen aflandets litsfråga och de hafva äfven till stor del följt med udsandans riktning samt blicka med förtröstan och hopp till konungen, som hvar och en tror vara folket och fosterlandet med hjerta och själ tillgitven. I Motala, der välståndet och bildningen blaud den stora arbetarebetolkningen med stora steg gått framåt, håller man på att bilda en arbetareiörening etter nästan samma mönster som Norrkopings. Detta bör gå så mycket lättare, som man redan har en punska talrik sängkör, som kan bjuda jå ratt vackra saker. och ett bibliotek at eit värdeiuilt och omvexlande innehall. Jag lyckonskar de män, som stå 1 spetsen för pla: nens utioravde, till all möjlig framgång. 1 Skennivugetrakten, den rikaste och förmögnaste i hela länet, haiva i äår en mängd konkurser gjorts, och flera egenuomsegare halva nodgats lemna gård och grund tili kreditorema. För ett par är se leide bönderna nästan kungligt, på samma gäng som den resande bemöttes med en gästinket och en välvnja, som man tår söka etter. Det var icke sällsynt aw har och terad med musik iran ett piano at husets dotirar, och man kände sig sa väl tul mods i de nybyggda bondgärdarne, der allt andades Iust uch glädje. välmaga och trefnad utan högmod och flärd. Man finner väl äfven detsamma ännu, ehuru mera glest, ty månget piano har gatt under klubban, och manga bänder, som spelt derpå, hafva tatt vänja sig vid grötre sysslor. Folkskolans ombildning efter. ett nyare och nyttigare system har ätven sträckt sig till landsbygden, der bönderna börjat inse att ätven deras barn böra veta mera, än hvad som inhemtas af jsalmboken och katekesen, . och ehuru resterna på de flesta häll motarbetat folkskoans framgång, ser man dock det ena nya skolhuset eliter det andra resa sig, och de gamla backstugusittarne, som förr pluggade i barnen de forsta och ofta nog enda kunskaperna, äro ersatta al riktiga lärare och lärarinnor. Väl aterstår ännu mycket att göra, men genom skolläraremöten, nitiske och verksamme lärares och folkskoleinspektörers medverkan skola vi hoppas det bästa. Rom byggdes ej på en dag. Bland folkskolor på landet har jag dock inom detta län ej sett någon så fulländad och så systematiskt ordnad som vid Finspång; der såväl undervisningsmetoder som skolmateriel äro lämpade efter de bästa utländska skolors. Brukspatron Ekman har genom detta si ädelmodiga och hedrande nit rest åt sig en minnesvärd i både barns och föräldrars hjertan, som aldrig skall multna eller förblekna. Om det storartade kanongjuteriet, den nybyggda smedjan, valsverket och verkstäderna vore mycket att säga, om tiden och utrymmet det tilläte. Så mycket torde jag dock få ullägga. att arbetarne på 1å ställen 1 vårt land äro så välmående, så nöjda och lyck. hva som just vid Finspäng, der glädjen, förnöj samheten och friden synes haiva bofastat sig tö! kommande tider. Vid Åtvidaberg såg jag också samma glädje lysa ur allas blickar, och belåtenheten med ba ron Adelsvärds husbondevälde tycktes vara lika stor som vid Finspang. G. K. Till Redaktionen af Aftonbladet. Generalmajoren och kommendören m.m. hr J. A. Hazelius har uti en uppsats i Af tenblsdet ör deu 3 dennes, med öiverskrilt sExproepristion och eganderätv?. förklarat icke riktig den uppgitt. som af komitn. hvilken uästlidne är hade sig uppdraget att värvera tomter med äbygg r utmed och i trokien ot bl jerebasan inom Klara försumlivg här i hulvu jen, lemnats rö rande årliga byresetköswingen af hr gene ralmsejorens egendam pir 5 qvarteret Rid: duore, hvilken arksoming af komite:ade upptogs tull omlring 3800 rdr. Hr ge neralmejoren säger Big, terest han blifvi derom at komiterade ullsågad, skolat me hyreskontrakterna i hands visa deusnmmi halva wgoc 4875 rdr och detta obe vadt den våning, hr generalmajoren skal då sjelt hafva i samma egendom beboit. I ävleduing häraf somt af ir generalma jorens i sammanbavg dermed gjorda på stör nde, att komitens omförmålda uppgit Pmåste grunda sig på gissuing, anser jag mig, såsom legsmot ul nämnda komise. pet icke blott vit tillbakavisa beskyll vingen at halva på dyhkt lättsionigt sär behandlat ärendet samt vanvårdat det ko miterade lemnade förtroende, utan äfven at upplyse, det deres berörda uppgift grunda: sig på ett hån kronouppbördsverket härstäde kowierade meddelad: 10:yg, enligt hvilket — uten Wwitvei i öfverensstämmelse mer br gnerulmvjorevs egna der förvarade an mälarden til mavtalsskritningsrne för väst föregäevde är, — iirågavarende egendom årliga hyreruikastniog var 8825 rdr rmt. Den tid, unde: hvilken komiterade vor med sina srbeten sysselsätta och då dera betänkande, angäende hr genetalmäjoren ned flera tustigheter, den 14 Nov. 1864atf