Aftonbladet – 6 november 1865, sida 2

a, sade hon, 4så sär det inte nu, sedan ni gätt ifrån mig. Jag talar inte för min skull, utan för er. Det skulle göra ert syfte om intet. Var uga — vänta en dag eller par. osy säg helt dyster ut. Hvad är väl detta för ett hus? frågade on hättigt. Det är ett vackert hus, som kunde vara stt sällhetens hem för alia som bo inom less murar, svarade Beatrice, i det hon vände sig om för att betrakta Carnoosie, ler det stod, stort och stätligt på terrassen. med sina vackra, nickande blommor och ina fontäner, som gliurade i det blånga olskensvädret ; men bvad är det väl som inte menniskan kan vanställa och förstöra ? Rosy satte sig åter ned i gräset, stödde armbågen mot knäet och såg framför si med summa dystra min som törut. 4Stackars hlla varelse! sade Beatrice vänligt, ätertog derpa sin ritbok och till lade: SJag sade att jag inte ville råda er, men jug ska dock göra det: var tålig och fast. Rosy säg helt förbryllad ut. Att vara älg och fast — hon, hvars minsta önskan nan hade uppfyllt i hennes fara hus, och som hade lärt sig att vara häftig, men icke ålig, Jag kan inte4, svarade hon; jag vet hvad ni menar, men jag kan ime. Då jag ylir ledsen, mäste jug tale och söka få min vilja fram. Gud hjelpe dig dål!4 tänkte Beatrice, neuv sade ingenting. Resy frttade miss Gordons kloka återhållsan-het, och den särade henue. Hon talad: cke vidare om gig sjelf, och elter en stund este hon sig upp och gick bort, med missiroende i sitt Ijerta. Beatrice visste det;