Aftonbladet – 6 november 1865, sida 2

Rosy. Hon väntade ett bref. Hvarje mor gon vid posttimman såg Rosy glad och vän tansfull ut, men då timmen ver förbi, gicl hon ut i trädgården för att dölja sin för tviflan. Beatrice kunde icke urharda att s hennes ansigte, då brefpäsen bars in, och dess innehall, som var ganska ringa — t) Carnoosie var ett förtrolladt ställe, som had föga gemensamt med den yttre verlden — utdelades ät de öfriga medlemmarne af fa miljen, och hon ensam icke fick någonting Hennes ängsliga ögon, som förgätves läng rade efier detta tecken till tillguvenhet oc det grymma nöje, med hvilke: Autony och hans far observerade hennes sorg öfver sir s ikra väntan, fyllde miss Gordon med lit ligt medl:dande. Hela hennes själ upprest sig mot den lilla varelsens förtryckare Skulle hon väl tillåta sädant försiggå un der hennes tak? Blir jag inte då ansva rig för hvad som sker? tänkte hon, då hon vandrade nedåt ekalleen. Drabba: jag inte sjelt af det vanhedrande i ett så sant beteende? — Jag ska inte tillsta det. Mitt gamla Carnoosie ska inte besudlas med säduna lägheter, så länge detkallar mig för egarinna. Beatrice var allt för klok och erfaren för att tala eller resonnera med mr Gervoi:e om saken; deremot passade hon samma dag på tillfälle att möta Rosy på ett ensligt stalle, då hon gick fram till henne och sade utan vidare omsvep: Ni väntar ett bref — ni kommer aldrig tt lå det — det nar aldrig kommit till sin bestämmelse. Ge mig ett annat bref, och jag ska laga så ait det riktigt kommer å väg.s Rosy skiftade färg. Nej, de ha aldrig kunnat våga göra nåsot sådants. sade hon. Stackarö burn! Ge mig ett brefj säger