Aftonbladet – 6 november 1865, sida 2

4Se er om, Bea:rice. Beatrice såg sig om med en föraktlig min, ty det var Autouy som talade. Han stod bakom henne och betraktade henne med denna grymma ömhet i sina blå ögon, som Beatrice ullud h tade. Mut namn år miss Gordon, sade hon stolt. SAck, Beatrice, torttor han, utan att synas ge akt på hvad hon sade, Sni är en verklig drotuning, ni är kungligt skön! Detta tal var för bögtrafvande och fantastiskt för att Autony sjelf skulle ha uttänkt det, och Beatrice misstänkte genast att det var hans far som hade inspirerat honom. Med tydligt misstroende drog hon sag undan från den unge mannen och blet i detsamma varse lilla Rosy, stående på eu par stegs afständ ifrån dem, med blekt ansigte och svartsjuka blickar. Beatrice kustade en förtörnad blick på Antony, som skrattade och gick sina färde. Ro-y aflägsn:de sig åfven, ehuru i en annan nktoing, ensam och utan tvifvel olycklig till simnes. Ehuru Beatrice icke var i tillfälle at få se den äktenskapliga tvisten, märkte han dock foljande morgon på Rosys öson att den lilla lägeln hade förgälves slagiv sina vingar mot jernstängerna i den bur, i hvilken fägeltängaren hade stängt in den, Stackars lilla fågellt tänkte Beatrice. cJag undrar just om du någonsin mer kommer att sjunga. Så rortskredo sakerna en tid, och derpå kom en förändrivg. Mrs Antony Gervoise hace en litig och trotsig blick och vandrade omkring i huset med spänetiga steg Beatrice säg det och såg aiven att mr Ger voise observerade siv sonhustru med en äckande blick, Det dröjde icke länge förr ån miss Gordon insåg hvad som gick åt