Aftonbladet – 6 november 1865, sida 2

men kände sig icke stött deraf. Hon visste äfven huru Rosys strid för sin frihet skulle slutas, och var beredd att få umgalla de ord hon yttrat. Samma afton möttes Beatrice och Äntony i trappan, Då han tick se henne, stannade han och sade i oförskämd ton: Jaså, det är således krig oss emellan? Beatrice nedlät sig icke att svara. jag varnar er, fortfor ban med höjd röst, att inte ställa till nägot krängel — att inte ställa er emellan min hustru och mig. Beatrice såg honom rakt i ansigtet och fortfor att gå upp. Autony gick ned och mumlade buttert för sig sjelf. Då Beatrice kom upp, träffade hon mr Gervoise. Min bästa Beatrice4, sede hup, hvad skall detia betyda? Rosy har beklogat sig ölver er. Den stackars lila enfaldiga Rosy! För all del, låt oss rätt förstå hvarandia. Lemna det unga paret åt mig, Beatrice; jog känner ungt folk och deras sätt, och om ni vill vara snäll och inte blanda er i deras angelägenheter, så finnes det ingenting som jag inte gerna skulle bevilja. Hvarför äro de båda så rädda för att jag skall tala med henne? tänkte Beatrice, men svarade icke, Skulle ni vilja resa i England med er mor, Beatr:ce?4 fortfor mr Gervoise. Hon skulle säkert tycka om ett ombyte. Hvad skuile ni säga om att resa till Skotland? Frestelsen var kort, ehuru gåuske stark, ty Carnoosie var i nting annat än en fängelse. Ack, det skulle fara herrligt ait komma bort någonsiäre-, äfven om det ock vore för endast en kort tid! Hvad vore väl deasa Stones för henne? Allt hvad mr Gervoise begärde af henne var att hen skulle förbli neutral — han bade nu funnit