Aftonbladet – 4 november 1865, sida 3

14 pe ATV aldia RB UPPE. OBEUJT PIIDEM fe sp. C. J. Johansson i Saxe, 16 p. Skjutningen skedde med 3 skott mot 10-ringad tafla på 600 fots afstånd. De engelska gevär, som tillföllo pristagare inom tredje gruppen. voro skänkta at apotekaren C. E. Hellstrom. Bandoleret var en skänk af faktorem P. Bergman. onde Stora. saker och små passioner. Vid neciskrifvandet helt nyligen af några ord om ?Frågans ställniog?, trodde vi knappast att vi så snart skulle få anledning att derti!l återkomma. Saker hafva emellertid fedan vid riksdagen tilldragit sig, hvilka, liksom de visserligen i hvarje vrå aflandet ådragit sig den allra största uppmärksamhet man och man emellan, äfven förtjena att af pressen från alla sidor noggrannt skärskådas och utan något slags konsiderationer belysas. Vi mena den Murenska ?eammansvärjningen? inom borgareståndet. Vi finma, att en och aunan uppfattat det passerade så mörkt och misströstande, som om sjelfwa reformens sak härigenom skulle tagit en allvarsam knäck och det hvilande förslagets fiender redan skulle till någon del vunnit spelet. Vi tillstå, vi anse en sådan uppfattning vara betydligt förhastad, och så till vida äro vi sanguiniska, att vi icke gifva något i hufvudsaken förloradt, derför att det händelsevis skall kuona sättas i gralskriften öfver hr Murn, rär han han en gång her utbytt parlementet mot odödligheten: Han var den man, som förmedelst sin energiska vilja och sin öfverlägsna personlighe!s trollmakt afgjorde i borgaresändet vid 1865 års evigt minnesvärda riksdag valen ull elektorer i och för de respektive utskotten, med förbigående af eailt hvad i ståudet fanns — bäst.? Sasom ett tidens tecken är det obestridligen i hög grad betydelsefullt, att den ifrågavarande valmavsintrigen berört folket i alla landsändar så nervöst, som den gjort, ty det visar, att man den:a gång är vaken öfverslit, mer än någonsin tilltörene, och attin treaset för allt hvad riksdagen öfverhufvud företager sig är lika hflgt, som ömtåligheten är stor för allt hvad på något sät kan synas komprometlera det nuvsrande ögonkets brinnande fråga; men å andra sidan synes oss den Murcaska koalitionens triumf, — eftersom det i alla full är ett slags triomf, kort måhända, men lysande, — icke vara af den genomgripande art, att man ju icke bör kumnua nöja sig med att deri se något mindre... än precist ett dödshugg åt retormen. IEpisoden är tillräckligt bäde stygg och bekklaglig i alla fall och t är det, att ivtrrycket deraf skall icke så lätt förgå. Hvadi som i hela denna sak är mest pinsamt occh äfven på sitt vis betänkligt, är mindre: anläggningens resultat, — det att t. ex. rädiman Falkman blifvit föredragen rådman Bijörek, eller i allmänhet att en eller sonan Roechus Pumpernickel blifvit gjord tll en mön af inflytande för haltannan timma, än anläggningens motiv. Det förra kan helt o-kyldigt inträffo, och liknande har äfven l inträffat mer än en gång, helt simpelt genom ödets ironi; det seduare har icke varit oskyldigt. En man samlar för roskull hakom sig några beskedliga och villiga nollor, för attt ett ögonblick antega valören af en milliom — man ken unna honom denna aritmetiskaa förnöjelse såsom privat fantasi, — men haan gör det icke af fantasi, utan med uppenbbar tendens, och tendensen är att visa ondt Ilynne och åtminstone att förarga, om icke dlirekt att skada, — detta förändrar saken; than begagnar härtill en tidpunkt, som icke lämpar sig för någonting i verlden sämre, än för karnavalsupptåg, — det gör ondt värre. Man är i begrepp att låta ett nytt statsskepp löpa af stapeln, ett helt solk står väntande och intresseradt som äskåNe Re mms-v1 dare vid den alltid storartade akten. Man männens arbete vid den a tionen, då faller det plöts följer med epänd uppmärksamhet timmerrande operaen någon af Pdramatis persoce? in att kuuffa en kamrat i vattnet, — ett infall! Det gör ingenting, heter det, ty kamraten kan simma och kommer nog uj:p igen, men det gör mycket, ty vore det också endast ett skämt, är detta ett särdeles dåligt skämt, då ögonblicket fordrar allvar och situationen kräfver uktnivg för publiken. Vi göra oss icke till skiljedomare mellan hrr Muren och Björck. Det är mycket möj lig:, att den seduare, vid tilltällen, då han egt makten, icke med tillräckligt lätt haud vidrört en och annan anspräksfull obetyd hghets ömma sidor, att ban icke alltid låtit svagheten tillgodonjuta sin rätt att, såsom bland kristliga menniskor hötves, täckas af brödrakärlekens, än mera af den speciella ståndsbrödrakärlekens milda öfverseende, ja att han till och med någon gång gjort för sig och sina meningar utrymme inom borgareståndet på ett rågot bröstgänges sätt i stället för att gå efter omständigheterna litet mera diplomatiskt tillväga, men här med må vara huru som helst, så står det dock fast, att då hr Muren nu velat gifva sin förmodade eller verklga rival en lexa, han härtill valt den sämsta tänkbara metod. Metoden är dålig och förkastlig ur mer än en synpunkt, den är det så ull sägandes bäde teoretiskt och praktiskt, det sednwre framförallt derigenom att hr Muren genom att mättta sitt hugg åt en enda lik väl träffat en hel mängd och sålunda med ett enda slag åstadkommit en splittring som åtminstone vid deua riksmöte aldrig borde varit ens tänkbår. He Maren har börjat denna riksdag, der enighet frumförall: är så af nöden, med att sätta de små rancunernas tilliredsställande främst på dagordvingen, och vår .iksdogshistoria skall minnas, att vid en epok, då svenska folkets vigtigaste fråga var öfverlemnad fill de tyra ståndens patriotism och då de opri vilegierade, med rätta, fordrade al de privilegierade, att de för fäderneslavdets skull burde offra alla sina gamla privilegier, famns det inom borgarestånuet en hel slutem krets af män, anforua af en hr Moren från Gefle, som icke för samma ändamål kunde oflra ens den minsta smula jalusi eller någon den ringaste del af sut eget kära