Aftonbladet – 4 november 1865, sida 2

Beatrice vände sig från fönstret, der hor hade suttit och sett på molnen. Tänker du på Gilbert?? frågade modren. Ett häftigt, smärtsamt stygn for genom Beatrices hjerta. Hon tänkte hvarje dag. ja, nästan hvarje timme på Gilbert, men hon kunde icke uthärda att höra detia namn nämnas. Var icke allt förbi? Hade hon icke sagt så till honom, och hade han icke upp hört att skrifva? Hvarför frågade man henne då, om hon tävkte på honom? Jag tänkte på mrs Antony Gervoise?, svarade hon; ?hon ser sä olycklig ut.? Stackars unga varelse ! suckade mrs Ger: voise. Men blanda dig inte i hennes an: gelägenheter, Beatriee?, tillade hon i för skräckt ton; för all del gör inte det.? Det tänker jag inte heller göra, min älsk ling svarade Beatrice sorgset. Hvad tjener det väl till att jag blandar mig deruti. då jag ändå inte kan förbättra hennes ställ. ving ?? ?Du ser så nedstämd ut, mitt söta barn. Du år för mycket inne hos mig. Hvarlör gål du inte ut och tar dig en promenad?? Jag har ingen lust att spatsera i dag.? ?Men hvarför går du iote ut och tecknar Det brukade du ju alltid förr göra; men dt är inte längre densamma sedan vi reste frät Verville.? Beatrice reste sig hastigt upp. ?Du har fullkomligt rätt, min älskling? sade hon. 4Jag ska gå utoch teckna. Regn tiden är snart inne och då låter det sig inte längre göra.? Hon tog fram sin ritbok och gick utmed en viss brådska. Ack, om hon hade kunna! lemna sina sorgliga och onyttiga tankar hem ma! Så snart hon kom -ut på marker, satte hon sig ned, men ritade icke; hennes port följ låg uppslagen på hennes knäj och he: