Aftonbladet – 4 november 1865, sida 2

Tackar så mycket, miss Gordon — mycket förbunden?, sade mr Stwove, utan att fasta nägon uppmärksamhet vid henne och endast betraktunde Rosy med ögon, som tycktes säga: Ack, hvarför kan jag inte taga dig med mig, min älskling?? Derpå vände han sig om och gick med långsamma steg bort från det olycksd:gra Carnoosie. Rosy, som badade i tårar, stod ett ögonblick och såg efter hoom, och sprang derpå framöt för att hinna upp honom, men tvenne händer af stål höllo henne tillbaka, Antony säg ursinnig ut, men sade icke ett ord. Mr Gervoise deremot yttrade med sträng artighet: ?Jag her er, min fru, kom ihåg er pligt. Stanna hos er man. Kom ihåg hvad pligten bjuder.? Rosy gat Beatrice en klagande blick, men ehuru Beatrice kände sig helt upprörd, för blef hon dock tyst och blandade sig icke i saken. Hon kuvde icke göra det; denna unga varels.: hade frivilligt satt sin nacke uvder oket och nu måste ton bära det. Samma atton lemnade mr Stone det hos han hitills hade bebott: han insåg ganska väl ati hans närvaro icke längre kunde vara till något gsgn, utan snarare skulle skada hans älskling. ELFTE KAPITLET. Det var en mörk och kulen dag. Tunga moln hävgde på himlen; stora och orörhga, likt strandade skepp, lågo de på det gråa hafvet. Bieka diunmor sänkte sig ned öfver slätter och skogsmarker, ötver de tysta husen och de långsamma strömmarne, som ljudlöst flöto frem genom sommarl:ndskapet. Hviod tänker du på, Beatrice ?? frågade mrs Gervoise.