rika australiska guldminorna, och dermed h öppnades för denna koloni en nyare indu-s striel verksamhet. Äran af guldets upptäckt v i detia land tillkommer en protestantisk prest W. H. Clarke, som vid sidan af sin religiösa verksamhet tillika sysselsatte sig; me foologiska studier. Redan år 1841 bh hade han i bergen vester om Val de Clyde a funnit guld och han afsände genast prot på guldhaltig qvariz till sakkunniga och inflytelserika personer jemte den upplysning att efter all sannolikhet skulle guld finnas på 1 flera ställen i Australien och särdeles id trakten omkring Victoria. Men Clarkesu meddelanden väckte då blott föga uppmärk-k samhet och hans fortsatta uppmaningar attin anställa efterforskningar förblefvo utan re-!r sultat. — Först 1852 begaf sig en viss mrs Hargreaves, som förut besökt minorna ill Kalitornien, till Summer Creek Hill i Victoria I a för att söka efter guld. Ha:s försök lem-) nade ett lysande resultat, och snart sattes de vidunderligaste rykten 1 omlopp, och hvarje om än aldrig så orimlig berättelse blef trodd. Några är derefter (1854) beviljade den lagsuftande församlingen i kolonien Victoria mr Hargreaves 5000 sterl. som belöning derför att han öppnat dessa omåtiliga rikedomskälior och mr Clarke tillerkändes 1000 sterl. för hans förtjenster i samma riktning. Den första remissen af australiskt guld, 18 uns, afsändes den 20 Augusti 1851 tilll London med skeppet Honduras. Snart öppnades andra fält för guldproduktionen på Australiens fastland och afsändningarnes storlek ökades med hvarje månad. En massa af spekulanter och äfventyrare, som lockades af vinstbegäret till minorna, uthärdade de största ansträngningar och törsakelser, och inom fyra månader efter minornas upptäckt hade guldsökarnes antal stigit till 29.000. Två år sednare i Mars 1858 ytterligare stigit till 75,000. Kolonialregeringen anställde nu egna embetsmän — de 8. k. Goldeommissioners? för att hålla ordning i minorna. Inom 10 år (från 1851 till. 1861) utfördes från kolonien Nya Syd-Wales 3,281,000 uns guld, som representerade ett värde af 11,683,857 stering. Isynnerhet ha minorna i kolonien Victoria varit rikhaltiga, och man beräknar att ej mindre än 92,000 menniskor varit derlaq syssel-atta under året 1863 blott med guld-lt vräfning. Samma år voro 804 ångmaskiner, med tillhopa 13.567 hästars kraft, i verksamhet vid minorna. Guldets värde kan beräknas till 3 19!a s. sterl. pr uns. Under decenniet 1851—61 har blott i koloIN nien Victoria skördats 26,762,432 uns tuld, som efter ett medelpris representera ett värde f af 104,349,728 sterl., eller omkring !7 af den britiska statsskulden. Guldutförsein trån Kalifornien från 1848 till 1863 uppskattas till ett värde af649 237 585 dollars (1 dollar — 3 rdr 83 öre). Den största produktionen egde rum 1854, nemligen 61,328.653 dollars, och minst 1861, uemligen 40,639,089 dollars. Man beräknar, att det trän år 1500 till 1848 producerade guldets vigt utgör 8.800.000 , och från sistsämnda är till 1863 omkring 5 millioner E. Största qvantiteten deraf har kommit från Kalifornien och Anstralien. fven silfverproduktionen har under den sednaie tiden betydligt tillväxt. Allenast från 1848 till 1863 antages att silfvermassan har lörökats med 33!2 millioner . Men oaktadt denna ofantliga tillväxt af ädla metaller har den stora utwörseln af isynnerhet silfver till österländerna väckt statsekonomernas synperliga uppmärksamhet. Man har nemligen iakttagit, att af det silfver, som ärligen utgår till österländerna, återkommer 1 nästan intet i verldsmarknaden. fb Under det att åren 1851—57 från del; ; j rm tt Jagt ög Jörg olika guldproducerande länderna till England infördes guld för ett värde af 130,876,000 sterling, så anslogs införselvärdet af silver endast till 29,87J.000 sterling. Men silfverutförseln deremot uppgick under samma , tid till 56,676,000 sterl. Englands silfverbehållnipg hade således minskats med 26,806,000 sterl., och det är föga sanno-l: hkt att ens någon del af denna ofantliga summa skall återkomma. I Flera länder, t. ex. Frankrike och För-4 enta Staterna, ha försökt att afhjelpa denl,. tilltegande silfverbristen genom att införa j guldmynt äfven på såduna valörer, hvartill förr uteslutande begagnades silfver. År 1848 hade de i Förenta Staterna cirkule-l, rande guldmynten ett värde af blott föga l, öfver 9 millioner dollars; men innan 1862: uppgick detta värde till nära 81 miliioner, under det att silfvermyntets värde blott uppgick till 3 millioner dollars. I de år, som förflutit från guldets upptäckt i Kali-! fornien till den 30 Juni 1864, beräknas, att de särskilda bankerna i Förenta Staterna(. hafva mottagit guld till ett belopp af 5971). millioner dollars. Åfven i Fratikrike bestär det metalliska bytesmedlet hufvudsakligen af myntadt guld. Värdet af det derstädes 1851 cirkulerande silfvermyntet uppskattades till 86 millioner francs; men hade år 1858 nedgått till omkring 4 millioner francs. hvaremot gnwldmyntet hade ökats från 85 millioner (1851) till omkring 5722 mill:oner franes (1861). — Värdet at de i civiliserade länder såsom bytesmedel begagnade ädla metuller anslog Mac Culloch till 500 millioner . Värdet, af de i form af smycken, bordoch toilett! prydnader o. 8. v. använda ädla meialler! beräknar han till eirka 250 millioner . 11 Europa, Amerika och Åustralien begagnas årligen till guldoch siltverarbeten för 16 å 20 millioner E: . — Buldets förhållande till silfret, som före 1848 var som 1 till 2, är nu som 2 till 3. I vigt fanns före 1848 omkri; g 31 kilogr mmer silfver för hvarje kilogram guld. År 1856 var detta förhällande förändradt till mindre än 21 kilogrammer silfver för hvarje kilogram guld: RBättegängsech Polissaker, Polisförhör har ett par gånger, sednast i dag. hållits med litografiske tryckeriarbetaren Alb. Å. Lindblad. ulitalad för att I ålton getiom eh