Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

FS — Samvetets röst. Från Ystad berättas, att en bonde i dessa dagar hos en f. d. handlande i nämnde stad återbetalt 2 rdr, som han vid hafreförsäljning för 40 år tillbaka uppburit för mycket. Han kunde nu icke längre motstå samvetets maningar att återbetala det orätt bekomna. Landsortspressen om utskottsvalen. Från alla båll förspörjag de kraftigaste uttryck af ogillande öfver den splittring, som den Murenska fraktionen åstadkommit i borgareståndet, och genom hvilka ståndets snseende och inflytande blifvit i detta för fosterlandet så vigtiga ögonblick på ett så betänkligt sätt komprometterade. Göteborgs Postem yttrar i detta ämne bland annat: ?Man kan ej begära ett mera slående bevis på, huru föga den närvarande representationen är ett utttryck för folket, än detta, att i samma stund som till konungen frambäres en med flera tiotusental urdertecknad adress från hela landet, hvilken på det kraftigaste understödjer det hvilande förslaget, ett af sjellva de folkvalda stånden så föga uppskattar sin kallelse, att det upplöser sig i fraktioner och sålunda ingifver misströstan och nedslagenhet i ett ögonblick, då mod och förtröstan äro mer än någonsin af nöden. Man skall ej heller glömma att ställa till ansvar de mäin, som på detta sätt i gruwden missaktat siin stora kallelse att vara svenska folkets representanter, om de ens tros hafva uppfmttat den. Vi skatta vårt samhälle lyckhgt att ega representanter, som veta att på ett värdigsre sätt representera den fasta och bestämda mening, som i detta afeeende råder här på platsen, men på samma sång måte vi beklaga de samhällen, hvilka af en eler annan orsak utsett till sina organer vid riksmötet män, som sakna ej allenast fjelftändiebet, utan äfven oh blick för den närvarande stundens vigt och förmåga att ena trumpa de första fjäten hän mot ett stort måll.? Westmanlands iLöns Tidning yttrar i en längre artikel orm samtliga utskottstillsättningarne följande om företeelserna i borgareståndet: ?Man hede ickce väntat, att denna gång, då det gäller sveenska folkets litstråga, få se ett sådant i alllo uselt skådespel uppföras, som det, hvarpåi Sverges tredje ständ nu inbjuder nationem. Vi ha nu sett och hört och läst nog för att inse, alt representationsfrågan måste lösas redan vid denna riksdag. Den utom stånden stående nationen är mätt på de usla intriger, som vid hvarje svensk rikedag återkomma och på hvarje vän af fäderneslandet göra ett högst vämjeligt intryck. Att ridderskapet och adeln samt prestestårdet göra allt för -tt hålla lifhavken uppe, kan förvåna oss mindre, men att det tredje ständet uppträder på detta sätt förvånar oss och förargar 0ss Hvilka äro dessa herrar, Isberg, Sundvallsson, Stanuff m. fl., frögar man hvarann, man och man emellam, dessa min, som på Sverges vigtigaste rilksdag scdan 1809 uppträda och blotta sin Iblygd inför en visserligen längmodig men ädel nation. Bra litet kän ner man dock deenna nation, om man tror, att den vill låta sig styra af— hackor. Det svenska folket hååller på sitt trumf, men kan spela ut det, närr och om det påfordras. Må man besinna det. och i god tid taga sig till vara. Det stora untaletaf nationen bar rsangerat sig på sin konungs sida och fordrar, att nu, just nu, hvar svensk man gör sin skyldighet. Leka med ett folks hehgaste intressen duger sannerligen icke; må man se sig väl före, utt man icie af egen nytta eller eget groll kastar hval som bör vara högre än alt annat, fädernesludet — vi ega ännu ett sädant! — i ett olsvräkneligt djup af olycka.? Göteborgs Hancelstidning ensam ser allting i rosenrödt och kan icke inse någon olägen bet af hvad som händt. Den omständigheten, att den Miuurenska frakticnen, för att bevara skenet, iinsatt några af moisidans mest framståendee män i de förnämsta utskotten, tillfredssställer fullkomligt vår vär.derade kollega, seom helt och hållet förbiser, att den Murenskia fraktionen dregit försorg om utt gilva dem ett sädant sällskap, an deras bemödandien måste helt och häller paralyseras, och muökten i sjeltva verket talla i de strängtt sammanhållna båda första ståndens händer... Den förtjusning, som det Murenska partietts seger väckt i reformliendernas läger, borde eljest ensamt vara tillräcklig alt, för äfven den i förhållandena miust invigde, ådagalägga dess verkliga betydelse.