Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

jag vandrar fram under dem glad och lyckig, eller bekymrad och gorgsen som nu? Hvem vet hvar sambandet mellan naturen och menniskan upphör Det är ett underbart lif i träd. Et berg ser likgiltigt och kallt ut. Snö eller brännande hetta är detsamma för klippan och graniten; men ett träd har lif. Det födes och det dör, och mellan dessa ytter!igheter ligga den gröna ungdomen och den stätliga mogenhetsåldern. Menniskan kan fälla det, och blixten slå ned det; det är dödligt i sina vexlingar, odädligt i sin varaktighet. Huru gamla äro väl dessa ekar? Aldre än familjen Carnoosies ankomst från Skotland till dess engelska gods. Jag undrar om de hålla af denna familj eller bry sig om Beatrice Gordon? Har det. funnits ett kraftfullare slägte, mera sachsiskt eller normandiskt, som de älskat högre? Tycka de måhända att vi äro främlingar och objudna gäster här — skotska tiggare, som kommit hit för att göda sig få den engelska jorden? Bry er inte om det, kära ekar! Vi ha varit edra herrar, och oss ha ni haft att tacka för ert lif. I han blomstrat till följd af vår nåd, I han stått eller fallit på vårt bud: men varen j rädda för mig: så länge jag tefver och har makten, kunnen I vara säkra. Himmelens dagg skall uppfriska edra grenar, och jordens fuktighet föda edra rötter; fåglarne skole bygga bo mellan edra grenar, upplöda sir afkomma och sjunga kärlekssåvger mella edra blad; det unga rådjuret skall hvila sig i edra skuggor, och en mild och tillgitver herrskarinna skolen I alltid ha uti Beatrict Gordon !? Hon betraktade träden, och tårar stod henne i ögonen, ty tomheten och dårskö per i hennes fr föllo tungt på henne: sjäk Hvarför gtek hon och drömde um trät