Aftonbladet – 1 november 1865, sida 3

tåndarinnans nitiska tillsyn och omsorg dervid. tta qvinnor njöto, vid revisorernas besök, derstädes vård. — Folkskolan och sjukvården i Åtvid. Från Åtvidaberg i Östergötland ekrifver en korrespondent till D. A.: Skolväsendet är här i åtnjutande af den ömmaste omvårdnad, äfvensom sjukoch fattigväsendet. Icke mindre än fem stora skolhus upp: taga det stora antalet barn. Man har till och med, t. ex. vid Bersbo skola. infört gymnastik och exercis med trägevär — här, som öfverallt, fössarnes synbara glädje och förtjusning. Detta r det gryende slägtet. . För det bortgående har man äfvenledes sörjt på ett utmärkt sätt, och torde Adelsvärdska fattighuset? — en storartad donation af någon bland nuvarande fideikommissinnehafvarens företrädare — endast med svårighe: finna sin like i prydlighet, ordning, snygghet och beqvämlighet för sina gamla invånare. Knappast Drottningshusets, Enkhusets eller Danviks hospitals fattiginrättningar öfverträffa det Adelsvärdska fattighuset i dessa hänseenden, men deras administration står bestämdt efter det sednare. Man läser också allmänt i de gamlas skrynkliga drag frid och förnöjsamhet. Blott på Åtvid och allra närmaste trakter deromkring har baron Adelsvärd icke mindre än 3000 underhafvande. för hvilka alla han är en human, frikostig och välgörande husbonde. Jag omnämner detta sednare ej som en förtjenst hos baron Adelsvärd, utan som en lycka, hvilken kommer rikedomen företrädesvis. till del; men det kan ändock förtjena omnämnas, emedan mången, som kunde förskaffa sig samma lycka, ej aktar derpå. tvid har numera äfven eget sjukhus med icke mindre än 36 sängar, inrättadt i allo efter Serafimerlasarettets i Stockholm mönster. En utomordentlig snygghet och särdeles god omvårdnad förefinnes. Detta är det enda lasarett vi någonsin besökt, som förekommit fullkomligt befriadt från den lika egendomliga som obehagliga sjukhuslukten. Denna vackra inrättning har för sin tillvaro att tacka, utom baron Adelsvärds frikostighet, de nitiska ansträngningarne af distrikts. och bruksläkaren dr Dandenelle. hvars minne sä kert ännu lefver i många tacksamma hjertan i Katrina församling i Stockholm, der han flera år varit fattigläkare. Det vore i sanning önskligt, om detta lyckade försök att på landet upprätta sjukhus funne efterföljd på andra ställen, ty utan en sådan asyl för synnerligast den utarmade sjuke stranda likarens bemödanden oftast mot omöjligheten att följa gifna föreskrifter och att anskaffa behöflig vård.