Aftonbladet – 1 november 1865, sida 2

ATRBICE) FE tvenne dclar. Ar Julia Eavanagh. Ar detta ditt sista ord, Beatrice? Ja, det är det. Du står tadelfri i mina ögon. Du är folikomlig; men vi göra bäst uti art skiljas, Gilbert, ty vi älskade inte på samma -ä Du har alltid varit beredd att alstå lrån mig dertör att det var rätt, och jag att forifara att älska dig, antingen det vur rait eller orätt. Ack, hvarför gifie du dig inte med mademoiselle Joanne? Du skulle då vert Iscklig och vi skulle blitvit vinner för I fven. Gilbert sv. sade icke genast. Han kunde icke tala, — Beasrice visste icke huru djupt hennes ord hade sårat honom. Det var då så han uppatades af den qvinna, som han satie 8: h — såsom en kall, passlunsfri varelse, som så lätt kunde uppolira, derför a hon icke hyste någon djup könsla! Sörj icke, Gil ditt öde är icke ens — flera ha lidit detsamma som du! De män och qvianor, som qvälva sina bjertan på plig eus befallning. som ej en gång låta deu äl-kavde se det blödande såret, få aldrig vänta sin belöning här nere. De ekola bli betraktade säsom fullkomliga, sågom beunransvärda, det är sunnt, men i så-om menskliga; och de, fon ro för sina impulser, som tillfreds nr lidelser, skola deremot anses för ) Se A. B. nr 183—197, 199, 201—207, 209. 211—216, 218—222, 224—227, 229—233, 235—237, ÅR, 211—252