nom fönstret. — Plötsligt ryckte hon till. Hon seg Babet, Gilberts hushållerska. komma upp genom alln med ett bret i handen. Hos kände att det var till henne, emusde rummet och skyndade ned utför trappen. Hon kom till porten just som Baet räckte brefvet till Brownson, hennes mors piza. s Der der brefvet är till mig, Brownson?, sad Beatrice, och ur ständ att i Bahe:s närvaro förneka faktum, svarade Brownson ängsamt att hon trodde att så var och emnade det, såsom Bentrice märkte, med mn viss motsträtvighet, utan att, såsom pligjen bjöd henne, först ha lemnat det till sin irade herre. Beatrice bröt sigillet och uppvecklade brefver, i hvilket Gilbert endast hade skrifvit dessa ord: 7Om du vöägonsin beböfver en vän, så skicka bud på mig. Gilbert.? Detta ver allt, men det var nog. Bearice förstod hans mening. Han var hennes sorg och fara — helt och hället hennes. Hon gick tillbaka uppför trappan och mötte ur Gervoise på haliva vägen. 7Ni har fävt ett bref?, sade han med en Mick på det papper hon bar i handen. Det tycks vara bra kort.? ?Det är ett aftal, svarade Bestrice med tt muntert, trotsigt leende och lemnade wonom helt bestört. Samma afton lemvade de Verville, och let gamla slottet var åter stängdt och öde. Ttoxpr KAPITLET. Det är bättre att vara på Oarnonsie, iäiskte Beatrice, då hon åter stod i sin älskings-alle, säg sig omkring och kände att aud och hal skilde henne från Gilbert.