Aftonbladet – 1 november 1865, sida 2

Ännu en anmärkning erbjuder sig sjelfmant, då vi tala om det svenska sjöförsvaret. Man har sagt, att Ckrigemarinen lånar från handelsmarinen, liksom sina bästa. ider, så äfven sin bästa krafik; i det nemligen handelsmarinen har till sin uppgift att för den förras behof utbilda det lefvande försvaret. Det vill synas som skulle en viss slöhet hafva smugit sig öfver vår handelsverld. Inom mindre än ett år ha tvenne planer, som afsågo att gifva lyftning åt vår sjöfart, fallit till iordea; företagsamma grannar uppköpa våra fartyg; och man har knappt varit i stånd att upptäcka ens det ringaste tecken af intresse inom den svenska atfärsverlden för den plan till ett storartadt skandinaviskt rederioch exportbolag, hvarpå dena svenska, norska och danska pressen ideligen sökt fästa uppmärksamheten. Denna lamhet och liknöjdhet, som hindrar vår handelsmarin att hälla jemna steg med den utveckliog, som i andra hänseenden fortgår med raska steg, är ej att lemna ur sigte, när man pröfvande fäster blicken på utsigterna för den svenska krigsmarinens förkofran.