Aftonbladet – 31 oktober 1865, sida 3

MUR eFa ORUP UDI MSD eldje 2 jernvägsstrider skulle kunna eller våga höja sina hufvuden nu. Så har dock skett och de må äfven derföre brännmärkas inför hela landet. Med öfverraskning och oro fick man emellertid slutligen kännedom om hrr Murens, Staaffs, Isbergs, Witts, Henschens, Sundvallsons m. fl.:s i all tysthet bedrifna förehafvanden samt mötet på hotell Suede. Naturligtvis kunde man icke antaga, hvad man ej heller då ännu kände, att man Jå den Murenska sidan med klubbslag bundit de nykomna vid deras aflockade löften att ovilkorligen förena sig om samma elektorslista, lika litet som man kunde tro, att dessa herrar icke skulle, i betraktande af riksdagens vigt och detansvar, hvari hvarje folkvaldt ombud står till det allmänna, lätt kunna öfvertygas om oriktigheten af den ställning de intagit samt gerna ingå på en förlikning. I sädant syfte utfärdsde herr Hierta och Björck äfven en inbjudning till hela ståndet att samlas ä Skomakarekällaren fredagen den 21 på aftonen. Nära mangrannt inställde sig ätven ståndets ledamöter. Secan hr Grape, såsom den äldste representanten, blifvit vald till ordförande, öppnades sammankomsten af hr Björck med ett längre, väl hållet tal, hvari han, efter att ha belyst flera vigtiga momenter såväl af reformens som särskildt borgarståndets historia, i starka och varma ord framhöll vigten och nödvändigheten af sammanhållighet och enhet vid detta riksmöte. Isamma anda talede vidare hrr Weern, Hierta, Carlen, Riddersiad, Blanche, Lindström och Widell. Hr -Weern uttalade elektorslistans stora betydelse samt nödvändigheten af enhet inom åtminstone de två första utskotten. Hr Hierta anmärkte bland annat att man vid inbjudningen till hotell Suede helt ock hållet utslutit alla, som man af gammalt kände såsom varma vänner af reformförändringen, -men deremot kallat personer, som man allt för väl visste vara emot det hvilande förslaget, äfvensom att det syntes bemärkansvärit att hr Muren, som var en prononcerad frihandelsvän, kunde ingå fördrag med kända protektionister. Hr Carlen föreslog att man skulle välja tre personer från hvardera sidan med uppdrag att för hela ståndet uppsätta en gemensam elektorslista. Hr Ridderstad förklarade att han — ehuruväl han måhända mera än någon annan haft anledning till missnöje från förra riksdagen — likväl ansåg sig, såväl af lefvande tillgifvenhet för represen tationsreformens framgång, som på grund af sin uppfattning af ett folkvaldt ombuds pligt, skyldig att undertrycka hvarje, vare sig på rättmätiga eller förmenta skäl grundadt, personligt groll. Han manade de öfriga att handla på enahanda sätt samt framhöll huru det skulle taga sig ut inför landet, ifall borgarstindets ledamöter, som allthitintills med så mycken heder fört reformens fana, nu, i ufgörandets stund, sjelfve, genom att sönderfalla inom sig, skulle slita den i trasor. Herrar Lindström och Widell talade i samma riktving; den förra tog upp ställningen för dagen; den sednare behandlade frågan från mera historisk synpunkt; bådas yttrauden voro fulla af värma och värdighet. Hr Blanche var en bland de sista talarne. Etter hvad en af åhörarne meddelat oss yttrade han: att om landet skulle på en elektorslista finna utes:utna ledamöterna af den fraktion, inom borgars åndet, som ända sedan 1840 års riksdag, med förändrivg al personer, men icke af anda, gått famåtskridandets väg: den fraktion, som gifvit lif åt de partiella reformer, hvilka ivom borgarståndet öppnat dörren för den stora reformen: den fraktion, som genom att tillvinna sig bondeståndets vänskap och aktning ä:ven i detta stånd medverkat till partiella förändringar af riksdagsordningen och följaktligen äfven der öppnat en dorr, ty det behöfdes tvenne öppna dörrar för att dn stora reformen skulle slippa in i representationen: om man på den ifrågavarande elektorslistan funne uteslutna männen ef denna fraktion, men deremot funne dem som anses fiendtligt stämde mot den stora frågan; då skulle det betyda lif åt reformens fiender inom de begge första stånden, men död åt dess vänner. Skuie vi, tillade hr B. med värma, icke då tör en enda gång åtminstone kunna qväfva våra ömsesidiga antipatier, mer el ler mindre berättigade, och endast lefva för denna stora sak, som hela landet följer med sitt deltagande och sina förhoppningar. Ty göra vi icke det, då göra vi oss skyldige ill något som ingen ånger kan försona, och tungt skall deras ansvar bli, som urakt!åtit någotsom kunde bidraga till den stora frågans seger.? Emot alla dessa framställningar uppträdde 4 motsatta sidan hrr Staaff, Muren, Isb Witt, Wistrand och Falkman. Som läsaren redan har gig bekant afslogo de att mottaga den från Björckska sidan utsträckta handen. Säsom skäl derför uppgafs dels groll och grämelser öfver hvarjehanda vid förra riksdagen lidna oförrätter, dels maktlystnad, dels ock att det var helt raturligt att två sidor skulle finnas. Man kände sig stork, alldenstund man tagit hederslöften af alla de yngre. Vär säledes ingen förening stod till att vinna, upplöste hr Björck sammanträdet med ett nytt tal, hvari han gjorde hr Muren ett konsorter ansvariga för följderna. Dagen efter sammanträdde det Björekska partiet äter för att ötverlägga om hvad som var att göra. Alla som yttrade sig uttalade älven då samma önskan att ännu ytterligare arb.ta på en förlikning. För landets lifsfråga var enhvar beredd att uppe offra alla enskilda fördelar och benägenheter. En liten komite tillsaties för att uppgöra ett förslag till elektorslista, hvari man skulle söka att göra rättvisa åt båda sidorna. I denna komite insattes hrr Björck, Weern, Sträle, Berger, Ljungberg och Ridderstad. De namn de uppsatie på sin lista voro: Bager ) Gahn. Ridderstad. Berger. Rinman TD 0