Aftonbladet – 31 oktober 1865, sida 3

Bref från Danmark. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kjöbenhavn den 26 Okt. Ehuru det danska författningsgrälet hvarken åtnjuter eller förtjenar synnerlig uppmärksamhet utom landet, förmodar jag 1: väl att det kan intressera en och annan att erfara, att riksrådets gemensamma utskott med jemförelsevis betydande majoritet heslutit tillstyrka ett nytt förslag till landstingets sammansättning. Förslaget innebåller väsentligen följande: Landsthinget består af 67 medlemmer, hvaraf 12 utses af kon :ngen, 1 af Feeröernes lagting, 1 på Bornholm samt 45 af städer och landsdistrikter i förening; Väljare till landsthinget äro dels elektorer dels ett lika antal af de högst beskävade vä i tinget; . Elektorerna utses af samtlige tolkvtbingsväljare, och deras antal bestämmes till1 för hvarje SSögneforstäfnderskabstt krets på landet och 1 en för hvarje 800 inbyggare i städerna. Valbar är enhvar, som kan inväljas i folkethinget, om han under sista året före valet vorit bosatt i kretsen. De af konungen utnämnda, kunna endast väljas band sådana män, som antingen äro eller varit valda för konungariket Danmark till ledamöter af dess förutvarande eller nu bestående representativa församlingar. Denna sista bestämmelse är insatt af Birkedal, som ursprungligen var fast besluten att motsätta fig konungens rätt att utse en del ledamöter i landsthinget, men som omsider gick in på denna under nuvarande förhållanden så ytterst olämpliga institution, mot vilkor att konungens vulrätt blef på sådant sätt begränsad, att han ej kan utse prins Hans eller baron Carl Scheel Plessen tull medlemmar af danska riksdagen. Tiden skall visa, om detta palliativ är tillräckligt mot konungahusets välbekanta sympatier. Jag tviflar derpå. Den tid kan komma, då både Scheel Plessen och prins Hans genom vissa hofförgyllande partiledare kunna komma in i riksdagstfolkethinvget, hvarifrån de åter såsom kongevalgte? kunna spatsera in i öfverbuset. Det påstås med bestämdhet från väl underrättadt håll, att ministåren ej vill gå in på gemensamma utskottets förslag, utan kommer att inlemna sin afskeosansökan, om förslaget antages i båda tinger. Skulle detta bekräfta sig, får väl den egentliga anledningen närmast sökas deri, att de gamla, för att ej säga urgamla, män, som sitta i H. M:ts rådkammare, äro trötta och utledsna vid att vara konungens officiella rådgitvare. Detta måste ock vara ew mycket obehogligt värf, emedan H. M:t hör till de naiurer, som fortfara att öfverväga, sedan ett beslut är fattadt, sa att man ej all tid kan vara viss om, att ett beslut blir utfördt derför att det er fattadt. Om den nuvarande ministeren, som, ehuru den måste kallas mycket reaktionär, ej förmått behålla konungens förtroende, afskedas, så kommer den att aflösas af en ännu längre gående reaktion, som i sjellva verket har sina stöd hos de s. k. troblevne Holstenere, men hvars skylt är den god modige grefve Frijs till Frisenborg, som på det mycket omtalade bondekalaset lofvade, att han med bela sitt hus vill tjena sitt älskade, men sönderslitna fosterland. Han är en hederlig man, som menar ärligt. Skada blott att han ej kan se, att han på den väg, som han nu vandrar, ej kommer att tjena sitt olyckliga fädernesland, utan fiendtliga intressen. Jemte grefve Frijs nämnes hr I. A. Hansen såsom en af den blifvande ministerens bästa stöd. Visst är att den tidpunkt nu inträdt, då den frägan skall afgöras, om hr I. Å. Hansen någonsin skall sitta på en taburett eller ej. Han kan sannerligen säga med Grethe i Vessels Kjerlighed uden Strömper: Jeg aldrig bliver gift, hvis ei det skeer idag. Nu är det lägliga ögonblicket inne och kommer näppeligen någonsin åter. Hr I. A. Hansen, böndernas mångårige förkämpe mot jorddrottarne, kan emellertid ej gå in i en reaktionär minister, utan att starkt bryta med sina antecedentia och mista sin inflytelse öfver bönderna. Detta gör honom naturligtvis mycket betänklig mot att gå hand i hand med reaktionen, och han utvecklar i denna stund all sin inflytelse för att på samma gång bevara sin inflytelse öfver venstern och vidmakthålla vänskapen med reaktionen. Det är ettfarligt spel. som lätt kan ända med, att han både förlorar sin ställning i venstern och undanknuffas af reaktionen, som endast vill begagna honom såsom ett redskap. Föröfrigt är det lätt att förstå, att hr I. A. Hunsen, med de nordamerikanska förhällandena för ögat, kan ha svårt att hekämpa frestelsen att ingå i ministören. När vedbuggaren Lincoln och skräddgren Johnson kunna blifva de Förenade Staternas presidenter, så hindrar ingenting rett skomakaren I. A. Hansen kan bli minister i I Danmark. Hur högt man än kan uppskatta Ihr I. A. Hansen, måste det likväl medgifvas, att skilnaden ej är obetydlig. Lincoln Johnson ha, så ofta omständigheterna